MÖRKRÄDD! och träning.
Har tagit en kvällspromenad i den fuktiga sommarnatten. När man är fast i en ljudbok är det väldigt lätt att man som av en händelse förlänger ursprungssträckan gång på gång, allt för att få fortsätta lyssna lite till; "jag ska bara lyssna till kapitel 58..."
Dryga timmen blev promenaden så träning syftar inte direkt till själva promenaden utan mer till mörkret och de lummiga buskar och träd jag passerade i detta mörker under min promenad. Jag har varit väldigt mörkrädd sen jag var liten så jag arbetar ständigt med den sidan. Ibland tvingas man möta mörkret i stunder då man inte hinner bli rädd förrän efteråt och ibland får man alldeles för mycket tid att tänka på alla faror som finns. I mitt fall är det inte så mycket rädsla för våldtäktsmän eller förrymda psykfångar som drabbar mig när jag går ut mot landsbygden till. Istället figurerar spöken och monster hejvilt i mina fantasier; jag kan spänna blicken i en ekstam och se en gammal gumma stå och vänta på mig vid vägkanten, min egen skugga som snabbt fladdrar förbi när jag passerar ett gatlyse blir till en ljusstrimma som då rimligtvis är ett övernaturligt flygande väsen som förföljer mig osv.
Katten som satt under den där gatlyktan på grusstigen bredvid cykelvägen idag var väldigt länge en liten liten människa. Typ storlek rumpnisse. Creepy.
Dryga timmen blev promenaden så träning syftar inte direkt till själva promenaden utan mer till mörkret och de lummiga buskar och träd jag passerade i detta mörker under min promenad. Jag har varit väldigt mörkrädd sen jag var liten så jag arbetar ständigt med den sidan. Ibland tvingas man möta mörkret i stunder då man inte hinner bli rädd förrän efteråt och ibland får man alldeles för mycket tid att tänka på alla faror som finns. I mitt fall är det inte så mycket rädsla för våldtäktsmän eller förrymda psykfångar som drabbar mig när jag går ut mot landsbygden till. Istället figurerar spöken och monster hejvilt i mina fantasier; jag kan spänna blicken i en ekstam och se en gammal gumma stå och vänta på mig vid vägkanten, min egen skugga som snabbt fladdrar förbi när jag passerar ett gatlyse blir till en ljusstrimma som då rimligtvis är ett övernaturligt flygande väsen som förföljer mig osv.
Katten som satt under den där gatlyktan på grusstigen bredvid cykelvägen idag var väldigt länge en liten liten människa. Typ storlek rumpnisse. Creepy.
Mina tre användbara knep för mörkerträning:
- Motstå impulsen att titta bakåt. När du väl fallit för den är det kört. Om du ändå faller för den, se till att vrida dig varannan gång vänster/höger för att förhindra överbelastning som kommer ge sig till känna dagen efter.
- Andas djuuuupt. Bara släpp magen. Du tränar den ändå.
- Sjung högt nåt så djävulskt. Då tror eventuella monster och psykfall att du är den knäppa.
Ja men lycka till då!
Kommentarer
Trackback
