niskalainen

Jag har som vissa av er vet läst kursen Awareness training for musicians (baserat på Feldenkraismetoden, läs mer här) den här terminen och det har verkligen börjat smälta.

Under den sista lektionen med Richard Ehrman, som tyvärr avled av en hjärtattack morgonen efter, så fick jag en stark ahaupplevelse som gått in ännu djupare nu. Det vi gjorde då var att ha en lektion då vi satt på varsin stol och jobbade med vridningar. Vi började med högersidan och vred oss på olika sätt åt höger, kände vart i kroppen det vred, vad som ändrades, hur knäet åkte fram och bak, hur mycket vi kunde vrida i början och sen hur mycket mer vi kunde vrida efter ett tag då vi isolerat rörelsen till knä, bröst, axlar, huvud, ögon osv. Det är svårt att förklara men jag hoppas det inte är grekiska iallfall... Sen bytte vi sida men gjorde bara en vändning åt vänster. Istället för att isolera rörelserna på vänster sida också så koncentrerade vi oss och föreställde oss i tanken att vi gjorde med vänstersidan allt det vi nyss gjort på högersidan. När vi gjort detta en stund så vred vi igen. Vi kunde till och med vrida ännu lättare och längre åt vänster än vi kunnat på högersidan när vi jobbat med den en stund i rörelse.

Det var så skönt att uppleva att tankens kraft sträcker sig så långt. Tanken når nerverna och trycker på play fast ljudet inte är på, typ. Kroppen får ofta till och med ut mer av det. Ingen rörelse i den här kursen har varit stor eller oöverkomlig. De minsta, minsta rörelserna har gett de stora resultaten. Jag har aldrig blivit "trött" för vi vilar ofta. Det ska inte göra ont eller vara förknippat med motstånd att lära kroppen och nerverna nya saker. Sug på den ni.

Det ska inte göra ont eller vara förknippat med motstånd att lära kroppen och nerverna nya saker.

Jag börjar förstå vidden av det nu. Börjar förstå alltså, jag är långt ifrån där. Jag har märkt under övningar vi gjort att jag är så van vid att göra "rätt" och göra rörelser "kontrollerat" att jag ofta hindrar min kropp från att utföra den mest naturliga rörelse. Jag tillåter inte axeln att följa med armen eller blicken att följa med fingertopparna. Jag har min hållning och utgår från att en rörelse ska vara medveten och muskulär. Men kroppen vet vad den gör, eller vad den är byggd att göra.

Jag tänker på alla de gånger då jag sitter för länge med något. Jag trilskas och tillslut ger ryggen upp. Är det en bra lärandemiljö? Ska det vara så?

Jag vet också hur jag känner mig otillfreds om jag inte känner att jag gjort något. Om det känns för lätt liksom. Varför känns det inte jobbigt nu då? Har jag varit lat eller gjort för lite? Som när man tar pauser ofta t.ex.

Men jag vet också vilken skillnad det gjorde med min kropp när jag började  tänka hur min kropp ser ut, fungerar och känns. Helt plötsligt blev den starkare än någonsin tidigare och muskler dök upp där jag tänkte att de fanns trots att jag inte direkt tränade de musklerna mer än tidigare. Det är mentalt också, kanske var de där tidigare fast jag kan inte svara på det. Jag trodde det tidigare men när jag tänker på det nu så inser jag hur självklart det är att tanken har varit med och ändrat fysiken, om än på de mest subtila eller indirekta sätt.

Sen kom vikarien in de sista två gångerna och jag tog upp det här jag hade upplevt efter senaste lektionen med Richard. Då berättade hon att hon hade varit trapetsartist och fallit från en trapets, och landat på huvudet. Hon var sängliggande i två år tills hon kom i kontakt med feldenkraismetoden. Då började hon göra övningarna, fast i tanken, tills hon en dag kunde göra dem fysiskt. Jag tappade hakan, hon är ju ett levande mirakel. Och bevis.

Sjukt inspirerande. Inte biten om att landa på huvudet men det andra. Tanken och kroppen.


Ja, sånt tänker jag på ikväll. Snart ska jag gå och träna men en promenix till Trader Joe´s och handla mat innan dess kanske inte vore så illa.