niskalainen

Jag fick en liten snabb, oplanerad utvärdering av mig själv som människa när jag promenerade hem från skolan nyss.

Mot mig på trottoaren kom en man gående och när jag tittade till först så såg han ut som Richard Ehrman, min lärare som gick bort i en hjärtattack för två veckor sedan. Under millisekunden som gick innan jag verkställde valet att titta till igen precis innan han gick förbi mig hann jag tänka väldigt mycket. Jag hann tänka:

Men det är ju inte han, han är ju död.
Men vem vet, han kanske inte är död trots allt?
Det kan ju vara hans dubbelgångare.
Jag måste titta igen, det kan ju faktiskt vara han.
De kanske bara skrev fel lärares namn.
Han kanske bara ville byta liv helt och hållet.
Det kanske är hans ande som vill mig något.

Sen tittade jag till igen och det var ju inte han då, men ändå. Jag är så glad att mitt sinne ser möjligheter i det omöjliga, även om det inte alltid stämmer. Hoppas jag behåller den egenskapen.