niskalainen

Den här morgonen har jag befunnit mig i gränslandet mellan vaken och sovandes. Jag hade ställt väckarklockan på halv åtta med en intention att antingen träna eller plugga på morgonen, så jag kunde ta det andra alternativet i kväll. Jag kommer ihåg att jag medvetet snoozade länge, så skönt det var att somna om var sjunde minut. Men de som är vana snoozare vet ju att snoozen automatiskt tröttnar och stängs av efter sisåder 90 minuter. I mitt gränsland upplevde jag det som oerhört provokativt. Jag liksom visste att snoozen försökte få mig att försova mig, missa min första lektion helt och hållet. Snoozen smög liksom därifrån när den var klar och stod bakom dörren och tjyvtittade fnissandes in på mig där jag låg och sov i godan ro. Så fatta triumfen jag upplevde när jag kastade mig ur sömnens bojjor tjugo i tio och skrattade snoozen i ansiktet: "ha ha haaa, jag börjar inte förrän klockan tolv idag! Ha ha haaa, jag behöver inte gå förrän halv tolv! Ha ha haaa!".