niskalainen

Det är dags för förändring. Gårdagen påminde mig om det på ett bestämt sätt. Feber igen, hostan har blivit värre och jag som just börjat bli bra. Har väl fattat att kroppen försöker säga något till mig, typ "ta det lugnt". hade ett långt samtal med Ella på eftermiddagen och fick fantastiska råd. Råd som inspirerade mig. Efteråt satte jag mig ner och räknade ut antalet timmar jag jobbar /termin samt hur mycket det motsvarar av 100%.


En termin är 800 timmar, alltså 100%. Ett läsår är alltså 1600 timmar.
Min arbets/studietid är ca. 1110 timmar/termin. Det är 2220 timmar/läsår.

Det är inte rimligt.

 Ella ställde frågan varför?
Jag har så löjliga svar på den frågan. Jag kan inte vara nöjd över min egen prestation om den inte är övermänslig, som Ella uttryckte det. Jag vill duga. Jag vill vara duktig. Jag vill göra skillnad och märkas. Jag vill hinna med så mycket som möjligt.

Mn det sorgliga är att som jag håller på nu går det inte. Jag hinner inte med så mycket som möjligt, kvaliteten går bort. Jag vill egentligen bara sjunga och ha konserter, öva öva och öva. Sång. Men som det är nu hinner jag knappt ha sånglektionerna jag har kvar.

Och då kommer jag till valet. Vad tar jag bort? Det måste bli instrumentalkurser, det är något som är klart. Antagligen fiol och piano. Hinner jag med kammarkören? Jag vet inte.

Räcker det?

Flera gånger den här terminen har jag känt att jag vill gå ner i 75% men jag är långt därifrån. Ska försöka lösa det med att göra av lite kurser tidigt under våren istället så slutet blir lugnare, för någon gång i april slutar jag fungera. Så mycket har jag lärt mig av mig själv.

William påminde mig om vad som borde vara viktigt i livet, om det nu skulle ta slut nästa vecka. Att vara lycklig. Att älska. Att ha lugn och ro i sig själv och i det man gör.

Så enkelt. Så svårt. Så rätt.

Tänk att tidningen Studentliv kom igår och där stod det lämpligt nog om studenter och utbrändhet. Varningstecken: trött när man inte borde vara det, sömnproblem, går upp eller ner i vikt pga att man "inte hinner sköta maten", glömmer saker. Check, check, check, check.
Jag är trött på att ha svårt att somna och vakna tidigt. När natten börjar känns det som att det bara är slöseri med tid att ligga där i sängen och göra ingenting. Det är faktiskt sjukt.

Nu är jag inte utbränd men det är hög tid att prioritera om. Lägga min entusiasm på det jag brinner för mest. Börja känna mig nöjd med mig själv på riktigt. Hinna älska mer, skratta mer och känna lycka och lugn. Satsa på sången.

Vem vill jag vara? Jag börjar här och nu.

//Linda Niska
sångerska, sångpedagog, körledare, massör