niskalainen

Klockan är tjugo i två på eftermiddagen, det är söndag. Ute har de två dagarna av töande och värme glömts bort och snön har täckts av en hård skara. Det är alltså fortfarande vinter. Himmelen är sådär vackert blå/lila med vintergrått i sig och här inne i mitt ombonade hem med mattor och allt, ska frukost snart intas. Radion i vardagsrummet är på, på hög volym. P1. Måste ju innebära vuxenpoäng, minst tio.

Tittar ut genom fönstret, reagerar på en bil som stannat till utanför och alla i bilen har blicken fäst mot mitt köksfönster.

Nikita!

Rusar ut i köket, Nikita försöker ta sig in genom den lilla springan jag lämnat kvar i det lilla fönstret. Öppnar, vinkar åt skolkamraterna i bilen. Lilla Nikita, hon anklagar mig för kylan. Snuffsan. Igår fick hon ligga sked med Emelie, det tyckte hon om.

Nu kom han tillbaka. Hjärtat slår lite fortare, kinderna rodnar. Jag är kär. Älskar.

Nu blir det frukost med kärlek, katt och P1.

Tevattnet är varmt.
Men jag börjar med Arvid Nordqvists ekologiska kaffe.