niskalainen

Nej, det är klart att jag inte firar valborg här. Men nästan, för idag såg jag senaste NCIS-avsnittet och det är ju bra så då blir jag glad och varm inombords, lite som en majbrasa. Typ.

Ikväll blir jag sambo igen, Anneli kommer hit och ska bo här tills hon åker hem 11 maj, alltså dagen efter att jag åkt. Det ska bli mysigt! Ska städa upp lite här hemma bara. Imorgon kommer en tjej och ska kolla på rummet, hoppas hon vill hyra det i sommar.

Nu ska jag återgå till dagsbestyren.

Jag är hemma nu. Jag ska supersova och sen upp igen, om sisådär åtta timmar. Då kör vi. Godnatt.

Jag har haft min sista sånglektion med min fantastiska lärare. Jag grät och hon sa till mig att sluta innan hon också började. Jag fick ett exemplar av hennes album (med kommentaren "den här ger jag inte till alla mina studenter") och jag har lovat att jag ska skicka bilder till henne från..oj, det kan jag visst inte säga än. Vi ska hålla kontakten iallafall! Det är fantastiskt vad hon är effektiv alltså, 30 minuter sånglektion i veckan är ju inte speciellt länge men i det tempot är det precis vad man orkar med. Sån sångpedagog vill jag också vara. Jag har lärt mig så himla mycket under den här terminen med henne, nu är det bara min voice proficiency kvar på onsdag sen får jag öva på precis vad jag vill, haha. :)

Måste bara meddela att kaffet jag slörpade i mig nyss var himmelskt. Himmelskt. Kanske tar jag med mig kaffepressen hem till Sverige, den kostade ju ändå nästan 300 spänn fast det visste jag inte när jag gick till kassan...

Jag vill ha mer kaffe innan jag går. Skitsamma att jag inte dricker kaffe efter 15:00 längre, idag gör jag det.

På tal om kaffe så lämnade en vänlig själ den här länken i en kommentar, törs man prova eller? :)

Det är sista veckan med lektioner, nästa vecka är det bara finals. Det känns kan jag säga... shit vad trött jag är. Satt och hade ont av trötthet på arrangeringslektionen i eftermiddags och nu är jag bara hemma en liten sväng innan jag ska iväg igen. Men det ska bli trevligt, Steve fyller år så jag och brittanya ska fira honom lite tänkte vi. Eller egentligen hade vi tänkt träffas bara hon och jag men så råkade steve fylla år just idag och då blev det så istället. Annars hade jag ställt in...men man fyller ju bara en gång om året och det är nog enda gången jag kommer ha möjlighet att fira honom så det vill man ju inte strunta i!

Nu ska jag slänga i mig lite mat bara, och kaffe...mmmmm.

I natt pluggade jag harmonilära för att det var så kul. Hmm. I morse ångrade jag mig för att jag var så trött.

Nu måste jag sticka till skolan, jag är inte gjord för att börja kl.9. Är alltid lite sen med allt på morgonen de dagarna.

Jag har varit på konsert, Emilys senior recital. Det är lustigt här för det är så få människor på en del saker, inte som i Piteå där det blir proppfullt på examenskonserter. Hon sjöng iallafall jättebra, allt från Jobim till Led Zeppelin. På tal om antal i publiken kom jag att tänka på när brassarna i piteå skulle ha konsert med gästdirigenter och allt en söndag för några år sen. Problemet var bara att sverige spelade OS-final i ishockey den dagen, den tiden så vi var två personer i publiken. Två flickvänner. Jag hade smskontakt med fotfolket som satt framför tv:n, det var intressant.

Nu tar jag iallafall kväll, imorgon är en annan dag.

Jag har börjat landa igen efter den lilla vårsvackan. Det här går ju faktiskt riktigt bra. Jag tror min solstund på taket i förmiddags hjälpte till med det, Egentid är väldigt noga med detaljerna. Egentid är att vara själv för sin egen njutnings skull, inget annat. Ibland försöker jag kompromissa in någonting men då protesterar Egentid. Idag pluggade jag harmonilära samtidigt, men det var frivilligt och ingen läxa så det gick bra, annars skulle jag stött på protester. Egentid kan även protestera om jag sätter på en film när Egentid egentligen bara vill glo in i en vägg. Egentid är väldigt lättstött.

Tänk att under den här terminen har jag blivit låtskrivare! Som jag drömt om! Jag som alltid tidigare gått omkring och tänkt "åh vad jag skulle vilja skriva massa låtar!" har nu en mapp fullproppad med låtar som det bara är att jobba vidare på. Jag har lärt mig konsten att skriva en låt på beställning utan att behöva vänta på Herr & Fru Inspiration.

Och tänk att jag lärt mig mer om mina scenframträdanden, hur jag står/går/rör mig och ändrat på massor. Jag har börjat centrera energin mer inåt istället för att anstränga mig utåt, energin kommer ut till publik och lyssnare ändå men det måste börja inifrån mig med en mening, en tanke, förmedlandet av text och känsla. Precis så vill jag vara när jag står där på scen och sjunger.

Jag har även träffat några helt fantastiska människor den här terminen som jag verkligen vill hålla kontakten med i fortsättningen och jag tror faktiskt vi kommer göra det.

Jag ser mer och mer fram emot att komma hem nu, det känns som att Boston kommer vara kvar i mig men det ska bli helt fantastiskt att komma hem till fästman, vänner och familj. Och Stockholm! Hela maj ut ska jag vara där, helt underbart :)
Det är verkligen värdefullt att ha så fina människor i sitt liv som jag har.

Jag är en väldigt lycklig och tacksam människa.

Alltså. Det är verkligen sol och 33 grader varmt idag. De senaste 2 1/2 timmarna har jag spenderat på taket iklädd shorts och bikiniöverdel, liggandes på en filt med en stor kopp kaffe i ena handen och en stor bunt harmonilärauppgifter i den andra. Helt plötsligt har tjugoelva poletter trillat ner, det måste vara den optimala inlärningssituationen.

Jag har redan fått färg, till och med på benen. Måste nog inhandla solskyddsfaktor. Har jätteläckra märken efter shortsen, mmm. Haha.

Nu ska jag äta lite lunch och sen sticka iväg till skolan. Klockan ett ska vi titta igenom inspelningen från vår rock/pop/country lab final vi hade förra veckan och klockan två ska jag träffa min harmonilärare och kolla upp så jag har fattat vad vi håller på med. Halv fem ska jag träffa min song writinglärare i 7 minuter och gå igenom mitt final project, rock/popsommarlåten jag skrev förra veckan ( I Wanna Be Free).

Hej svej!

De är söta, mina rumskompisar. När man inte har för mycket med dem att göra. Kulturkrock kanske, eller dumhet. Jag tror hellre de är lite korkade än att de medvetet är respektlösa.

23:30 igår kväll började de städa hela lägenheten. Musik, prat, dunsar och slamrande ingår i städpaketet. Jag sover vägg i vägg med köket och min dörr är precis vid vardagsrummet och det var precis i de områdena de städade. Förutom att jag hintade "I'm going to bed now" så gick jag upp tre gånger och sa till dem att dämpa, sista gången var vid halv två. De ber inte om ursäkt och verkar medvetna om vad de håller på med utan tittar bara på mig (för de här tjejerna kan inte ta konflikter, de har nog aldrig haft en rak och snabblöst konflikt i hela sitt liv) och säger "but this is the only time we can do it". Ja, om ni prompt måste städa samtidigt ja. Eller så kan man ju bestämma att en tar vardagsrummet, en tar köket och en tar badrummen och så gör man det när man kan under veckan? Och vill man städa ihop för att det blir roligare så kan man ju göra det en annan tid?
Jag sa att jag tyckte de skulle ha frågat mig om tiden funkade eller om jag skulle upp tidigt dagen efter och så förklarade jag hur mycket det låter från de här rummen in till mig. Då blev de sura. Jaja, de dämpade sig iallafall efter det och det var tur. Men är det inte lite korkat? Antingen det eller som sagt, medvetet respektlöst, vilket jag tvivlar starkt på.

Nu tar jag min bikini och harmoniläran med mig upp på taket, solen skiner och det är 33 grader ute. 33 GRADER!!!

Stayfriends introducerades för rätt många år sen, ni vet platsen där man kan hålla koll på och komma i kontakt med sina gamla klasskompisar? Facebook fanns inte när de startade och vet ni vad jag just fick veta genom deras nyhetsmail? Man kan dela sitt liv med andra! T.ex. kan man berätta om en resa man gör och ladda upp bilder, sen kan man liksom dela med sig av det till sina vänner! Wow! Observera att den här funktionen är NY för den var med i deras NYHETSMAIL.

Seriöst, vad gör de där nissarna på stay friends egentligen? De är ju inte direkt ute efter att ta patent på något. Facebook, bloggar, twitter, hemsidor enklare än någonsin för vem som helst att sköta och telefonkataloger på internet. Stay Friends blir liksom gammelfarmor i sammanhanget.

...och hon ger ut fel nummer till killar. Det har hon gjort hela helgen tydligen. Jag vet inte vem hon är eller vilka stackars karlar hon träffat men jag vet vilket nummer hon gett dem istället för sitt eget. Mitt. Sen i fredags har tre olika killar messat mig med fraser som "yo, what's up", "Hey this is Jay, you wanna do something tonight?" och "Hey this is  kommerinteihåghansnamn, now you have my number! Lol" osv. De har dessutom ringt lika ihärdigt som talgoxar vid fågelfrön på vintern men jag har inte svarat eftersom de jag känner finns inlagda i min telefonbok och jag därför inte svarar på okända nummer. De kan ju lämna ett meddelande på mobilsvaret bara. Men det gjorde inte de här, de ringde och ringde och ringde. När de väl messade istället så messade jag tillbaka vad som sedan blev ett standard svar, typ "du har fel nummer jag är en utbytesstudent från sverige och vet inte vem du är lycka till med att hitta henne ha det bra hej". Kille nummer två hade extremt svårt att fatta. Han frågade mig om jag var någon tjej och jag svarade nej, då får jag tillbaka "what do you mean no? We met today at blablabla". NEJ. Det gjorde vi inte.

Mycket intressant. Så nu undrar jag om det här är en konspiration av någon men jag har ju inga fiender här så  det känns ju inte så troligt. Det är nog mer troligt att hon gorde klassikern, ändrade en siffra i sitt mobilnummer och den siffran råkade finnas i mitt nummer... Men seriöst, det måste ju ändå vara samma tjej som har gjort det här mot alla tre och kanske fler. På en och samma helg? Vilken player.

Om ni inte har sett det än måste ni se det nu. Jag skrattade hejdlöst.

Det blev en orange iPod nano. Jag hade egentligen tänkt ta den lila men det finns en nyans som heter bitchlila. Det är den nyansen av lila som grevinnan Ravenwaves var iklädd i. Ni kommer väl ihåg henne, från Lady Lovelylocks? Den onda som alltid skulle klippa av allt Lady Lovelylocks hår? Klart ni minns.


Så det fick bli orange istället, en väldigt varm och energifull färg om jag får säga det själv :)

... ser jag inte ut som Taylor i Hanson?

Nyss knackade det på dörren. Det var en elektriker som informerade om att de ska fixa något i alla lägenheter som jag inte förstod men i vilket fall så innebär det att elen kommer vara av hela dagen då det pågår. Hans fråga var vilken dag som var bäst för det. Frågan borde ha varit vilken dag som är minst sämst för det.

ååååh, nu fick jag en sverigecraving. Polarbröd med smör, ost och skivad gurka. Om några timmar minder än två veckor bör jag vara i Åkersberga, om inte flyget är försenat.

Nej, guld i munnen har jag faktiskt inte. Morgonfrisyren däremot är check. 80-tals lugg och sidbena. Jag har iof alltid sidbena men försöker hålla åttiotalsluggen borta.

Det är dags för mig att lämna skolarbetet för dagen. Det här har varit en väldigt behaglig söndag, precis vad jag behövde. Nu ska jag ta en promenad downtown i den soliga 20+ kvällen och möta Brittanya, mitt middagssällskap för kvällen. Laptops är bra för många saker men inte för ergonomiska sittställningar. När jag kommer hem ska jag införskaffa en laptophållare så man kan få upp skärmen någon decimeter från bordet.

Innan jag sticker iväg ska jag ge mitt rum lite kärlek. Just nu ser det ut att vara besatt av någon slags demon.

Jag hann ha sollunch på taket innan jag hade skypedejt med william.

Nu ska det in lite rytminstrument på det här.

Då ska det bara på lite stämmor på det här...

Nu kör jag. 45 minuter intensivt arbete på gehörsfinalprojektet...startar.... NU!

Idag har jag på mig mina shorts igen för första gången sen sommaren lämnade in i höstas. De sitter väldigt bra måste jag säga och min vita tunika som jag använde flitigt i indien passar också fint i vädret som är idag. Det är lite moln på himlen och åskvarningar men soligt och varmt ändå, därför tog jag min privata uppgång till taket för att kolla om det var öppet vilket det var! Så nu har jag intagit morgonkaffet däruppe, det är alldeles underbart att ha tillgång till en sån plats. Fin utsikt, avslappnat och varmt. Jag ska ta med datorn och en filt dit upp och lägga mig och plugga i bikini om en stund, ska bara komma igång först och ladda upp batteriet till 100% :)

Här kommer lite bilder från gårdagen:

Jag har sovit tungt och djupt i natt och jag förstod inte mycket när jag först slog upp ögonen. Men jag fick en sån där känsla av att vara utomlands ni vet, när man sover med bara lakan och det ligger en viss varm fuktighet i luften som man har lyckats stänga ute för natten men så fort man tar sig upp och öppnar fönstret så startar dagen och värmen tar över helt. Helt plötsligt upptäcker jag att jag är en sommarälskare, tänk att New England skulle göra det med mig. Trodde Piteå om något skulle haft en starkare effekt på den punkten men där upptäcker jag mest att jag älskar höst och vinter. Intressant.

Nu ska jag slå mig ner i soffan och äta frukost!

Jag behöver skaffa mig lite balans i tillvaron igen. Den här veckan har varit upp och ner av någon anledning, jag vet inte riktigt hur det blev så. men om jag tvättar imorgon och lagar lite matlådor så lättar det nog upp lite. Dessutom ska jag göra lite arrangering och öva sång. Igår skrev jag två låttexter innan jag gick och la mig så kanske kan jag skriva musik till dem också.

Men det är konstigt det här med balans, just nu känns det som om jag är inne i en bubbla fast jag egentligen borde vara själva bubblan som har världen innesluten i mig. Det är ganska läskigt faktiskt och jag felprioriterar nog en del när det är så här. Jag tror det beror på att jag blev så ivrig förra helgen med allt som har med skolan att göra att jag blev för prestationsinriktad. Tidigare har jag kunnat gå runt så i månader men jag har blivit lite känslig för stress och sånt sen förra årets toktempo, har faktiskt aldrig haft ett så här pass avslappnat år som det här med sånt övervägande fokus på min egen livsnjutning tidigare tror jag. Så kanske är det så att kropp och själ säger stopp när det stressen nalkas igen, jag ska jobba på att lära mig prestera utan att börja tro att hela mitt väsen hänger på resultatet av min prestation.

I need o get some balance in my life again. For some reason this week has been upside down, and I'm not really sure how that happened. But if i do some laundry and make some lunch boxes tomorrow it might start to feel better. I'm also going to do some arranging and practice some singing. Yesterday I wrote two song lyrics before I went to bed, so maybe I'll write som music to them tomorrow as well.

But this whole balance thing is kind of wierd, right now I feel as if I'm inside a bubble when in fact I should be a bubble surrounding the whole world. It's actually a pretty scary feeling and I'm sure I make a lot of wrong priorities when I feel like this. I think it started last weekend when I got so eager and motivated about my school work. Earlier I've been able to walk around this way for months but I'm more sensitive to stress since last year, when the tempo was crazy. As a matter of fact, I don't think I've ever had such a relaxed year as this one where I've really focused on myself and my happiness. It might be that body and soul are telling me to stop now that they feel the stress level increasing again. I'm going to learn how to accomplish things and achieving goals without starting to believe that my whole being is dependent on the result of my accomplishments.

Om tre minuter kommer jag officiellt hungra ihjäl om jag inte får i mig mat ASAP!

Började hårt med harmoniläralektion. Sen tog jag mig till Boston Common där jag mötte upp Anneli och August, vi ägnade en liten stund åt att försöka hitta annelis gehörskompisar men det var fler än vi som tyckte det var en bra idé att sitta i gräset idag så vi gav upp efter ett tag och slog oss ner på en egen liten plätt i skuggan. Ljuvligt, man glömmer liksom tid och rum när man har det så skönt.

Nu har jag suttit och övat in stämmorna till ikväll men det är hög tid för mig att piffa lite och ta mig till All Asia, om en timme är det soundcheck. Efter vad jag läst på facebook så verkar sverige ha varit soligt i dag också, stämmer det eller? :)

Kram på er!

Jag behöver göra en målplan. En karriärsmålplan. Har ni några tips på hur man kan göra en sån? Rita, skriva, stapla etc. De tas tacksamt emot!

I need to make a carrier goal plan. Do you have any ideas on how to make one? Draw, write, diagram etc. I¨m thankful for all the help I can get!

Nu ska jag ta mig till skolan. Det är varmt ute, det är sol och det kan bara inte bli en dålig dag. Det kommer bli en underbar dag. Harmonilära först, sen allt det underbara ;)

I'm on my way to school. It's warm outside, it's sunny and this just can't be a bad day. It'll be a wonderful day. First harmony, then all the wonderful... ;)

Det är ljuvligt att gå ut vid nio på kvällen och det är 17 grader varmt. Det är ljuvligt att kunna ha fönstret öppet för att man måste, påminn mig om det i sommar när det är apvarmt hemma. Det är ytterst delikat ljuvligt att det ska bli typ 30 grader och sol i helgen. Imorgon klockan elva har jag harmoniläralektion, vi tar igen en lektion som blev inställd tidigare i våras. Klockan 12 när den är slut ska jag ta mig ner till Boston Common (typ stadsparken) där annelis gehörsgrupp ska picknicka och anneli bjöd med mig. Mycket trevligt. Klockan 18 ska jag vara på All Asia för soundcheck och kl.19 är det dags för Talias examenskonsert! Det ska bli kul, ska repa lite till på stämmorna imorgon bara :)

I helgen ska jag njuta, plugga och börja skissa på en målplan. Jag får ju frågor hela tiden om vad jag vill göra när jag tagit examen och det är nog dags att jag själv börjar skapa målbilder för mitt yrkesliv. Jag är ju en visuell person så målbilder slår aldrig fel, works everytime :) Men de måste få tid att etablera sig. Tre saker vet jag att jag ska få in i arbetslivet: låtskriveri, sjungande och musik/sång/körundervisande. Ska bara lägga in rätt touch i det hela.

Jag känner lite att dygnet blivit kastat hit och dit, inte så illa men tillräckligt. Tolv, halv ett är lite för sent för mig faktiskt... Så godnatt på er!

I'm already feeling much better.

Tänk att kaffet inte ens är klart men jag har redan fått en betydligt klarare världsbild. För en timme sen hade jag en dramatisk atonal symfoniorkester ringandes i mina öron och jag kunde gå under när som helst, tårarna började rinna och jag tackade min lyckliga stjärna för att jag tagit med solglasögonen som fungerade som ett bra gömställe. Jag andades djupt för att få den obehagliga känslan i magen att gå över och jag trodde att det skulle vara så här för alltid, ja alltså det var så det kändes.
 
Men inte längre. Vad skönt. Fast en kram skulle ändå sitta bra men jag ska ju faktiskt prata med william senare så den kommer, över internet förvisso men det är bättre än ingen alls :)

The coffee isn't even ready, yet I feel much better. An hour ago I could hear a dramatic, atonal symphony orchestra in my head, I was crying and hiding behind my sunglasses. I thought I would feel like that forever, at least that's how it felt.

But not anymore. I could still use a hug but I'm gonna talk to William later so I will get one, even though it's over Skype. Better than none at all! :)

Jag har inte en så bra dag. Den är riktigt dålig faktiskt, jag vet att det går över och att det inte är så här illa som det kännsochattmaniblandharsånahärdagar men just nu känns det som om det aldrig kommer gå över. Ni vet.

Jag ska ta lite eftermiddagskaffe och sen ska jag titta på kvällens avsnitt av Grillad på svtplay.se.

Ute är det iallafall varmt och skönt, imorgon ska det bli tio grader varmare.

Jag försov mig imorse. 2 1/2 lektion försov jag mig. Fan. Två veckor före final week är det mycket dåligt men jag ska förlåta mig snart, så fort jag faktiskt fått något gjort ska jag förlåta mig själv. Nästa fredag har vi en recital med min ensemble och det kändes jättedåligt idag, jag kan uppenbarligen inte sjunga min låt eftersom jag bara får höra kommentarer av min lärare som "jag vet att melodin går högt, vila rösten, du behöver inte ta i nu när vi repar" osv. Såna "snälla" sätt att säga saker till mig hatar jag, de går rätt in i hjärtat och jag tar det mer personligt än jag borde. Så illa är det faktiskt inte men jag törs inte göra något av låten nu eftersom jag inte vill höra såna där kommentarer av henne. Jag fattar inte varför vi fortfarande har med den eftersom vi inte ens kört igenom den en hel gång från början till slut utan avbrott en enda gång.

Åååh. Suck. Men det blir bättre snart.

I overslept this morning. I overslept for 2 1/2 class. That's a really bad idea two weeks before final week but I will forgive myself for it as soon as I've actually got something done. Next friday we're having a recital with my ensemble and I don't feel good about my song, not good at all. I don't even understand why we're gonna do it since we haven't played it through once without interruption.

It'll be better soon.

Jag har ätit världens bästa frukost: de två överblivna banan&valnötspannkakorna, melon&banansmoothie och en kopp kaffe.
Det som är fantastiskt med att göra smoothie på melon är att man behöver inget mer än frukt och bär eftersom det är så mycket vätska i den redan. Idag var bären slut så det fick bli en banan till melonen och så ner i mixern. Jag la till en pytteskvätt mjölk bara för att få den skummiga känslan, en liten näve havregryn och ett ägg. Klart. Gott värre.

Dessutom skiner solen och vad är ett bättre avslut på en god frukost än solsken? Det finns risk för regn idag men eftersom det ska bli sol och trettio grader i helgen så gör det inget. Dessutom har det regnat konstant i tre dagar så det kan ju inte bli värre (peppar peppar).

Tjingeling!

Breakfast: banana&walnut pancakes, melon&banana smoothieand a cup of coffee. Wonderful. 

Jag vaknade av mig själv innan väckarklockan ringde, ganska otroligt faktiskt. Självklart fick jag panik och trodde jag försovit mig men ack så lugn jag blev när jag tittade på klockan. Hela tio minuter kvar! :)

Igår skickade jag ut en massa mail till folk som vill hyra rum i sommar, hoppas någon av dem vill hyra just det här så man inte sitter där med 800 dollar i månaden att betala fram till augusti. Det är många som behöver rum och det här är ett bra område, dessutom är det bara en minut från T:n. Nu blir det till att vänta på svar bara.

Igår fick jag veta att jag ska köra bakom min kompis Talia på hennes senior recital på lördagkväll! En av hennes bakgrundssångerskor hade hoppat av och hennes ersättare dumpade Talia i sista stund. Så efter lektionerna idag ska jag repa in körstämmor på minst fyra av låtarna och klockan 18 är det rep. Sen är det ett rep till på lördag och på kvällen är det konsert! :)

I woke up before the alarm went on, pretty amazing actually. Of course I panicked and thought I'd overslept but I got calm again when I looked at the time. Ten whole minutes left! :)

Yesterday I emailed people who need a room for the summer, I hope someone will take this so I don't have to pay 800 bucks until August. So if you know someone who needs a room May 13 - August 31 or sometime in between, please let me know! [email protected]
The room is about 1 minute from Packard's Corner (green line).

On Saturday I'm gonna sing backup to my friend Talia at her senior recital! Come to All Asia in Cambridge 7 pm on Saturday!

Men nu är det dags för frulle! :)

The time is 22:22 when I start writing this. I'm from Sweden so I use 24 hours. When I was  around 10 years old my best friend was kind enough to tell me that every time I looked and saw that the time was 22:22, I should make a wish and it would come true. So now I've made a wish. I'm really happy that she told me this, otherwise I would probably be stuck in a really boring life where dreams were just something that could never happen. I know now that dreams are just a preview to a goal.

I still don't know if it's ok to tell someone about the wish I made, or if it's supposed to be a secret. I have a theory about this whole "if you tell someone it won't come true"-thing: If I make a wish it's probably going to be about something I would like to take place in my life or change in my life. Sometimes we're not very sincere about making wishes that are for us only, we can be blinded by the ego and wish for things just to impress others. I can give you an example, I could make my wish in two different ways:

1. I want to write songs for a living.
2. I want to be a famous songwriter who writes songs for Britney Spears and Madonna.

In wish no.1 I'm keeping all doors open, I just want to write songs because I love it and therefore I want to do it for a living. That could mean that I'll be writing songs for Britney Spears or Madonna, it could also mean that I'll be writing jingles for diaper commercials.
In wish no.2 I probably have some people in mind who I want to impress, so right after I planted the wish in my head I start to talk about it. Like a real amateur, instead of doing I talk. And in my theory THAT'S when your wish doesn't come true, if you believed it you wouldn't talk about it more than you work for it and if you don't believe, it won't come true.

Wish no.2 could be a really good wish, it has a fair chance of coming true but only in the hands of someone who would still wish for it even when there was no one to impress.

So, what do you think about that theory? Have you ever had a wish come true?

I planned to do an omelett for lunch. Instead I just mixed the eggs with flour and milk and added banana and walnuts. The best mix ever. Now it's time for afternoon coffee and then I'm on my way to school.

I go on Youtube and write in two words: Whitney Houston.

Cheesy, I know. But still, those kind of power ballads are rare these days and she really was a great singer before everything went down for her. Even though I've listened through her songs a million times, I still haven't decided which on is my favourite. Sometimes the performance is more impressive then the actual song.

What do you think?

Utanför är det inte någon ljuv morgon direkt. Jag vet inte men det låter som om de städar innergården med en högtryckstvätt. Jag som redan ligger halvt på dödsbädden har tungt fått inse att sömnen är över för i natt. Men det är ok, klockan är ju ändå halv elva. Nu blir det smoothie och gröt och sen ska jag öva sång och trummor :-)

This isn't really a sweet morning. Someone is pressure-washing the inner courtyard, or at least it sounds like that. I've been forced to realize that sleeping is over for tonight, but it's OK since it's 10:30. Now it's time for smoothie and oatmeal, then I'm going to practice vocals and drums. :-)

...so I can be sure that you, you and you will understand this and feel sorry for me. I sprained my ankle today as I mentioned earlier in swedish, and here is a proof of my extreme injure:

Åh så skönt det kändes att sticka ut och springa, även om regndropparna var tunga och många och så där plaskigt blöta som de bara kan bli. Vid första korsningen, vad händer då? Linda trampar snett och stukar foten. Tiggarna utanför McDonalds erbjuder mig en sittplats men jag nekar, står bara och inser för varje sekund hur orimligt det verkar att sätta ner högerfoten i backen igen. Efter ett par minuters gnylande från min sida med tillhörande grimaser beger jag mig iallafall hemåt igen hoppandes på ett ben och gråtandes av smärta i skydd av regnet, tiggarna verkade tycka att jag var väldigt otacksam som inte tog emot deras hjälp men jag ville bara hem så fort som möjligt. Så nu ligger jag här i sängen med en högerfot som pulserar av smärta och tycker otroligt synd om mig själv. Regnet är inte lika mysigt längre och jag har ingen värktablett. Jag har järntabletter, tror ni det funkar mot smärta eller? Njae, sådär va...

Aj. Aj som fan.

På lördag säger den att det ska bli 30 grader och sol. Fredag blir lite svalare, omkring 22 och sol. Jag röstar för den här prognosen utan ändringar.

Men nu regnar det fortfarande och jag ska sticka ut och springa, när jag är så här seg i skallen är det bara motion som räddar mig. Särskilt motiverad är jag eftersom jag inte fick ont i söndags men jag ska ta det lilla lugna idag också nu när det verkar vara på rätt väg med det där löparknäet.

Jag har just insett att jag kan sätta mig ner och skriva en låt när som helst. Det bådar ju mycket gott eftersom jag inte riktigt tror på att det här med att bara arbeta på inspiration är hållbart hela livet om man vill vara en någorlunda fungerande vän/fru/mamma/människa/kollega/inkomsttagare.

Idag satte jag mig ner och skrev en sommarhit, "I Wanna Be Free". Den handlar om vårkänslor och hur en person som aldrig förut vågat ta chanser helt plötsligt blir lite skönt vårgalen och reclaimar sin frihet. Fast det är inte så djupt som det låter, textfraserna är så där banala som de ska vara om folk ska kunna sjunga med efter en lyssning. Jag älskar att skriva låtar. Jag har en hel packe med låtar efter den här terminen som jag ska fortsätta jobba med, det känns verkligen jätteroligt. Det går bättre och bättre nu när jag bara skriver vad som än kommer, oavsett om det blir en popdänga, R&B, dance eller något annat. Det är helt okej. Låtarna ska ut bara, det är en väldigt skön känsla att ha en låt i huvudet och sen skriva ner den på papper och veta att nu finns den där. Den är inte bara en tanke längre, nu kan den användas och den kommer aldrig försvinna.

Om två timmar ska jag sjunga upp det här senaste alstret på songwritinglektionen men först ska jag njuta av lite välförtjänt kaffe en regning och grå dag som denna. Jag har ju faktiskt klarat av en final idag, rock/pop/countrylabben.

Är det någon annan som har några funderingar på det här med inspiration?

Hur kommer det sig att om det är skitsvårt att somna så sover man extra gott sen, särskilt när det är dags att gå upp?

Nu ska jag kila till skolan, liiiite brådis men jag klarar mig på håret. Kan verkligen rekommendera banan/jordgubb/melonsmoothie till frukost.

Idag var det ju Patriots Day, ingen skola alltså. Istället kör de måndagsschema på onsdag vilket innebär att den här veckan blir väldigt lugn ur lektionssynpunkt. Imorgon har jag lektioner 10-18 men med två timmars hål mellan lektion ett och två och lektion två och tre. Helt okej alltså. Onsdag blir som måndag, alltså lektion 16-18 och that's it. Torsdag går jag 10-13 och fredag 9-16. Fredag blir tyngsta dagen som vanligt för det är många lektioner direkt efter varandra och bara en paus, lunchpausen. Men om jag diciplinerar mig all ledig tid jag har den här veckan så kommer jag vara så grymt förberedd att hela dagen går som en dans på rosor.

Jag har verkligen haft en söndagskänsla idag, tagit det riktigt lugnt och övat lite sång och knåpat på en låt - en riktig eurodiskodänga. Vet inte vad grannarna tyckte om mitt sångövande, jag arbetade rätt länge på att få rätt klang på ett väldigt ljust parti men jag la ner vid åtta så de överlevde nog... :P

Snart ska jag ta och sova, jag är glad att jag faktiskt vaknade halv tio i morse så det borde inte vara en helt omöjlig uppgift att somna in i natt (peppar peppar)...

Godnatt!

Jag är 25. Det är tungt. Brösten hänger mer än de gjorde när jag var 18 (som Matilda gärna påpekar vilket är lätt när man är typ 17) och när jag vaknar på morgonen känner jag att jag inte är 24 längre, kroppen knakar och knäcker och krampar på platser som inte ska kunna krampa. När jag lyfter på håret på vänster sida blottar sig en slinga med helt grått hår. Det är sant, min frisör upptäckte det för några år sen. Hon skrattade och sa att det var helt normalt, jag frös till is. När jag tvättar ansiktet på kvällen upptäcker jag nya rynkor i pannan så jag övar på avslappnade miner i förebyggande syfte.

Jag tittar på "Så ska det låta" på svtplay.se. Jag läser Oprahs tidning. Jag ska gifta mig. Jag har slutat med minipiller, dels för att jag blödde hela tiden men även för att jag planerar för att kunna bli gravid någon gång före 30.

Men allt det ovanstående är ändå rätt ok, jag blir bara snyggare och klokare och har roligare för varje år och dessutom ser jag fram emot 40 eftersom det är en guldålder för människan. Många är som läckrast däromkring och dessutom i kombination med ett lugn av den livserfarenhet man samlat på sig dittills. Jag är övertygad om att jag kommer räknas till den skaran när jag är runt 40. Nej, den stora chocken kom igår när jag satt och pratade med Ann-Sofie på skype och vi började prata högskolepoäng. Jag funderade lite på om jag skulle kunna ta examen i december och hittade följande information på lärarutbildningens hemsida:

"Lärarexamen för verksamhet i grundskolans senare år och gymnasiekolan ges på avancerad nivå efter 270, 300 eller 330 hp (högskolepoäng)."

När jag kommer tillbaka till Piteå i höst har jag 270 hp men 30 obligatoriska poäng kvar att läsa (AUO3; sista allmänna utbildningsområdet) som jag kommer läsa under hösten. Så i december har jag 300 hp och inga fler obligatoriska kurser att läsa. Jag skulle alltså kunna plocka ut min examen. Jag skulle alltså kunna börja jobba i januari om jag skulle hitta något. Fattar ni? Det är helt sjukt. Nu tror jag visserligen att jag kommer fortsätta läsa på vårterminen och ta en examen i juni nästa år som är på runt 345-360 hp beroende på hur många av mina sökta tillvalskurser jag får och inklusive de 15 hp jag har innestående på två kurser jag avbröt för ett par år sen och alltså bara ska avsluta.

Men ändå. Kommer det ett ledigt jobb som jag skulle vara sugen på så kan jag söka det, för jag är behörig. Najs.

Och för er som lämnade 25 för längesen vill jag bara förtydliga att jag i beskrivningen av min åldersnoja skriver med en touch av något som kallas "ironi" och är väldigt vanligt för min generation.

Idag är det andra-lördag. Det blir lätt så när det är söndag på måndagen, som det är här imorgon pga patriots day. Kvällen var mycket bra, många avhopp men gräddan av moset (jag, Brittanya, Melissa och Barry) träffades på Charley's och åt mat blandat med drycker. Jag åt en typisk amerikansk kalkontallrik med tranbärsgelé, potatismos och majsbröd. Barry bjöd oss alla, mycket trevligt. Men så skröt han ju hela kvällen om hur mycket pengar han drar in som pianist, sina två bilar och sin Steinwayflygel han har hemma så han får väl någonstans skylla sig själv... ;-)

Efter några timmar drog brittanya iväg på rep, Barry på dejt och jag och melissa drog hem till henne vid packard's corner. Vi stannade till på trader joe's och köpte lite superbilligt vin först såklart. Jag har just kommit hem efter att ha suttit och snackat skit hemma hos henne i typ tre timmar, vi är väldigt lika varandra på många plan så vi kunde skratta en del åt varandras historier... :)

Jag är kanske inte den nyktraste människan jsut nu, men absolut inte den fullaste heller. Jag ska gå och lägga mig och sova jättegott, så hörs vi imorgon då jag är helt ledig.

Puss o godnatt

Jag är så himla glad, idag sprang jag hyfsat nära mitt vanliga tempo i ca. 9 km och kände inte av knäet ett enda dugg! Helt underbart! Stretchingen börjar kanske ge resultat? Känns helt fantastiskt iallafall och jag är jätteglad över det här, det var flera månader jag sist sprang utan att få ont.

Hurra!

Nu ska jag ta mig iväg downtown och möta några från recording labben. Vi ska dricka drinkar och äta middag, imorgon är det Patriots Day så vi är lediga. Dessutom är det Boston Maraton så det kommer vara tjockt med folk överallt, 500 000 åskådare ska det tydligen vara och runt 25 000 deltagare om jag minns rätt. PUss o kram!

Det finns inget svenskt (shit, jag skrev svänskt först - måste hem från det här landet) ord som bättre beskriver känslan i mig just nu.

Om tre veckor och fyra timmar kliver jag och alla mina ägodelar på planet som tar mig hem till sverige igen. Inget mer Boston och Berklee College of  Music efter det alltså. Det känns skitjobbigt. Idag går mitt känsloregister över alla tangenter, ena stunden gråter jag och den andra är jag förväntansfull. Det är störande för det är nu jag börjat känna mig riktigt hemma här, i Boston, med livet och skolan. Jag har lärt mig fruktansvärt mycket under det här året, mer än jag förväntat mig. Jag har utvecklat nya sidor hos mig och jag tvekar inte på min roll som musiker. Jag har fortfarande en inre debatt om min framtid som sångerska men den styrs av min självkänsla för dagen så jag tar den inte så allvarligt längre.

Jag vet att det kommer bli bra i Piteå igen nästa år, ta examen och allt sånt. Men här finns det så otroligt mycket mer att hämta, särskilt om man ska prata om kontakter och att skapa ett närverk. Dagens teknik är ju helt fantastisk, man kan i stort sett arbeta med folk över hela världen utan att resa någonstans. Jag ska absolut sköta om mitt nätverk och vara en aktiv Berklee alumni, behålla några lärare som mentorer och se till att komma tillbaka någon gång. Jag och Berklee är inte färdiga med varandra, jag känner det.

Ute skiner solen och det är hyfsat varmt. När jag kollar bostonvädret på nätet så regnar det. Hoppas jag hinner springa innan dess...

Har ni kollat filmen i förra inlägget än förresten? :)

Puss o kram

Jag ska snart skriva något intressant på den här bloggen, eller åtminstone ta upp något som har någon slags vikt. Jag har bara inte orkat/hunnit/prioriterat, det är väl någon bloggsvacka för tillfället.

Om jag får be mina bloggläsare om en enda sak så är det att ta fyra minuter till att titta på följande. Det är helt sjukt roligt, särskilt mot slutet så se hela! :)

Men om två timmar har jag sånglektion (jag vet att det är lördag) så det är bara att gå upp och väcka lilla rösten.

och jag sitter här och analyserar jazzlåtar. Jag älskar fredagar men det är en hatkärlek av något slag. Jag längtar till kl.14 då jag inte längre kan påverka utfallet utan bara gå och sätta mig på min sista lektion och hoppas jag gjort uppgiften bra..

Det är skoj. Nu åter till analyseringen.

Jag lägger ner nu. Varför hamnade jag på myspace istället för på hemsidan med james brown-låtar? märkligt. Men men, jag behöver mina krafter inför imorgon, haha. Jag lämnar över Kungen av Soul till er istället.

Godnatt!

Till imorgon ska transkribera och sekvensiera 12-16 takter av en valfri James Brown-låt. Vet ni hur svårt det är? Jag håller på att avlida trots att jag haft en välförtjänt fyratimmarspaus fylld av fantastiska sångerskor och sångare. Är bara glad att jag gjorde grundarbetet innan jag gick; blås, bas, gitarr och virveltrumma. På't igen nu bara.

Imorgon ska det bli dubbelt så varmt här som det har varit de närmsta dagarna, antar att vi får lite av den värmen stockholmarna har njutit så mycket av den senaste tiden. 20 grader och strålande sol, vi får väl se hur varmt det är i själva solen då! Dessutom ska jag dricka fredagskaffe imorgon, en enda ynka kopp (liten) har jag druckit sen förra fredagen precis som jag lovade mig själv. Det har gått helt smärtfritt och jag kan stolt konstatera att jag fortfarande dricker kaffe för att det är gott och inget annat. :-)

jag har ett hål i magen. Jag är konstant hungrig. Kanske är det pga att jag inte druckit kaffe den här veckan, det brukar ju ge en falsk känsla av mättnad annars. Iallafall så fick jag sånt råmagknip efter att jag ätit lunch idag, det var helt sanslöst. Senaste gången jag hade så ont måste ha varit för ett par år sen när jag och anna var hemma hos ella i sumpan och ella tvingade i mig några tillbringare med vatten. Så ont hade jag då att jag minns det idag... Vi har många fina minnen ihop jag och ella. :D

Nu ska jag dra mig iväg och titta på Singers Showcase, det ska bli jätteroligt även fast jag egentligen bara skulle vilja skita i det just nu för jag har en del att göra tills imorgon. Men något roligt är att min blues spelades in med projektbandet på skolan idag, så ni kan lyssna på alla tre versionerna här.

Vilken version gillar ni bäst? Standardbluesen, bopbluesen eller mollbluesen?

Okej, det blir inget informativt inlägg såhär på morgonkvisten. Jag fick just lite brådis. Men jag kan ändå nämna att ikväll är det Singers Showcase i berklee performance center, det kommer vara några av de bästa sångarna på berklee och de kommer köra massa bra låtar så man kommer bli sjukt övningsinspirerad. Yes. I eftermiddag är det clinic med Paula Cole och Lalah Hathaway men innan dess har jag gehör och studio recording lab.

Okej, det blev informativt men inte så långt. Det kan vara bra ibland, du kanske inte har tid att läsa mer just nu heller och då har vi båda vunnit på det, haha. :)

Godnatt.

Hör ni också orden "disco" och "beat dancing" i den här filmen? Fantastisk instruktionsvideo på finska:

Titta här då, vad som damp ner i brevlådan igår:

Jag har härmed fått ett fantastiskt sommarjobb hos Malou! :-)

Ja, det var det enda jag ville få sagt egentligen.

Nu ska jag sova. Det blev inte så tidigt ikväll men det berodde på att jag gjorde kursvalen inför nästa läsår i Piteå. Nu är det alltså kirrat, examensarbete och långpraktik på hösten och allt skojsigt på våren. Super! Jag hittade faktiskt riktigt roliga kurser, eller de ser roliga ut på papperet iallafall och efter det här året kommer jag inte gå med på att slösa bort tid på något som inte ger mig det jag vill ha så jag är alldeles säker på att nästa läsår kommer bli otroligt givande.

Men ändå, klockan är faktiskt bara 23:00. Jag är grym. Godnatt!

Venla är ett fantastiskt geni
Hittar det fel som gick er andra förbi

Kanske blev hon skärpt på afrikas savann
eller så är det vana, eller bara nåt hon kan

Öga för detaljer fick hon nog av påskens ägg
julen var ju över när tomten rakat sitt skägg

Denna dikt tillägnas en himla begåvad tjej
detta är din vinst, ja din vinst ifrån mej!

(Rätt svar på frågan var förstås julgranen i bakgrunden!)

Jag har sovit nio timmar i natt igen. Det verkar vara min måbra-sovatid. Fast egentligen sov jag inte så mycket sista timmen, jag låg mest och njöt av att jag inte hade speciellt bråttom att kliva upp eftersom klockan inte ringt än. Underbart. Helt fantastiskt en tisdag faktiskt.

Idag väntar gehör, countrylab och songwriting. Jag skulle väldigt gärna sticka ut och springa ikväll efter skolan men jag får vänta och se hur det ser ut på feberfronten då. Jag har ju den här förkylningen som suttit i ett par veckor snart, även om jag känner att den är på väg bort. Min kropp har en rätt tydlig varningslampa när den vill vila och det är att ge mig lite feber. Inte nödvändigtvis massor, bara lite så att jag känner för att gå direkt hem till sängen efter skolan och ta igen mig. Febern kommer nämligen när skoldagen går mot sitt slut så det är bara att vänta och se, idag går skoldagen mot sitt slut vid 18:00.

Nu ska jag iväg och fylla på smoothien.

Jag går och lägger mig nu. Klockan är 22:00 och jag kryper till kojs.

Hej och godnatt!

Förresten vet jag att ni håller på att avlida av nyfikenhet om de tre livsförändringar jag bestämde mig för i fredags:

1. Jag har lagt av med minipillrerna. Vad kan man säga, allt löper som det ska. Jag löper som jag ska. Typ så.

2. Jag har en veckas kaffeuppehåll. Jag lovade mig själv att få dricka en kopp kaffe i lördags men jag drack den koppen igår istället eftersom jag inte var sugen i lördags. Känner inte något behov av det än faktiskt.

3. Jag har börjat äta järntillskott. I lördags gick jag och köpte järntillskott, jag är nu inne på tredje dagen. Eftersom jag inte gillar tillskott har det här tagit lite längre tid än nödvändigt med tanke på att jag inte äter rött kött. Jag införskaffade även nötter, mandlar och torkade aprikoser, samt intar en apelsin till varje måltid för att öka upptagningsförmågan av järn.

Jag har lagt till en sak men den tänker jag inte avslöja än. Hej svej!

I lördags tog jag och Anneli en promenad i regnet:

Jag vaknade till i natt när Johanna och hennes pojkvän kom hem från en fest. Johanna är ju himla söt och snäll men inte alltid den mest tänkande snäckan jag träffat, särskilt inte när det handlar om att komma hem mitt i natten och försöka vara tyst eftersom ens rumskompisar sover och ska till skolan dagen efter. Jag börjar tvivla starkt på att de smyger i Peru, någonsin.

Iallafall så vaknade jag till och det var en väldigt konstig känsla för jag kände mig totalt nerdrogad. Som att jag skulle ha kommit hem apkalas från krogen eller något, den känslan. Hörseln var bortslagen och ersatt med sus och Johannas pratande, jag kunde inte riktigt förstå vad som hände eller vilken tid det var, knappt ens vilken dag det var. Väldigt märkligt. Jag somnade om efter ett tag och när jag vaknade i morse tog det ett tag för mig att orientera mig in i måndagen. Jag hade dessutom drömt väldigt märkligt men jag kan inte riktigt komma ihåg vad det var längre.

Det här är ju ändå väldigt intressant.

Nu ska jag snart sticka till T:n för jag och Anneli ska åka till Alewifes naturreservat och promenixa lite. Solen skiner och det är klarblå himmel fast kallt.

Ha det fint!

Tjena tjena på er!

Jag är ytterst nyvaken, det är ju trots allt påskafton och det vill man ju inte missa, Men ärligt talat, att vara vaken klockan nio en lördag ligger inte riktigt i min natur. Halv tio, tio däremot är rätt okej men det kommer ju klockan vara snart så jag får slappa till dess helt enkelt.

När jag började på musikhögskolan i piteå hösten 2005 så var det en kille som hette Axel Adlercreuz som började på upplevelseproduktion. Det visade sig att han var trollkarl, hade vunnit SM och allt, och han förgyllde skoltiden med några shower under det året. Nu är han med i Talang 2009 och det har gått väldigt bra hittills. Här kan ni se hans framträdande:

En sista tanke innan läggdags bara. Vad duktig jag var som gick och la mig igår när jag var trött vid 22:00. Jag struntade i att jag inte gjort hela läxan till lektionen i eftermiddag, jag hade iallafall gjort en av två uppgifter och dessutom var det den som ingen annan hade gjort. Jag prioriterade min kropps signaler och inte en enda gång idag har jag känt mig stressad över det eller tänkt "jag borde ha lyckats göra alltihop", för min prioritering var rätt för mig själv. Jag gav inte heller någon lam ursäkt till läraren på lektionen angående den andra uppgiften utan sa bara att jag inte har gjort den till idag. Precis så som jag vill göra gjorde jag idag. Och jag fick sova nio timmar natten till fredag tack vare det.

Jag måste göra något åt det här, orkar inte vara sjuk och trött längre eller ha konstant mens.

1. Från och med idag slutar jag med mina minipiller.

2. Från och med imorgon (eftersom jag har en kopp kvar i kaffepressen) tar jag en veckas uppehåll i kaffedrickandet.

3. Imorgon går jag och köper järntillskott eftersom jag är trött och blöder i stort sett konstant.

Det kanske inte låter så jättedrastiskt men det är det. Särskilt det där med minipillerna. Men jag har en teori om att min kropp försöker tala om för mig att den inte vill ha dem något mer nu, och eftersom en av mina största rädslor är att inte kunna bli gravid i framtiden så är det bäst att jag lyssnar. Något stämmer inte och det kan ju bara bli bättre av att jag slutar med dem.

Kaffe dricker jag faktiskt inte så jättemycket i vår, oftast 1-2 koppar per dag men ibland tre fast aldrig på kvällen. Men det är faktiskt jättemycket egentligen med tanke på att jag inte behöver det egentligen. Förut drack jag bara fredagskaffe och det funkade finfint, förra året drack jag 4-6 koppar per dag så det är ju bara att jag skär ner på lika många koppar om dagen igen! ;) Nej nej, jag ska inte sluta med kaffe men jag älskar ju faktiskt te också. Särskilt rött.

Så nu reclaimar jag min kropp. HA!

Jag förstår. Ni firar påsk och har inte tid för bloggläsande och det är okej. Jag är glad för er skull, verkligen. Lediga och allt, så grymt skönt vi har det i sverige med röda dagar som är röda på så bestämda sätt. Det är underbart. Jag ska aldrig mer ta det för givet.

Jag är heeelt slut. Den här förkylningen knäcker mig, har just haft ensemble och det gick bara dåligt och jag har ingen energi att ta till. Jag jobbade häcken av mig men det hjälper inte när kroppen inte är synk, det finns inte mer röst att hämta för tillfället och det kan inte allt magstöd i världen fixa. Fan. Jag vill bara gråta.

En lektion kvar nu, jag har gjort halva läxan men idag får det fan räcka. Usch.

Hejdå.

Efter ett minimalt antal sömntimmar den här veckan somnade jag äntligen in riktigt djupt och skönt igår. 9 timmar har jag sovit nu, på en vardagsnatt. Sug på den ni.

För att fira det gör jag saker lite fram och tillbaka den här morgonen, dvs. äter frukot först, duschar sen. Har en lång dag framför mig men fredagar är ändå bäst.

Puss o kram!

1. Det finns bara en sak som är värre än att vara förkyld och det är att vara förkyld i varmt väder, som idag. Jag kunde inte tänka när klockan slagit 13:00, jag ville bara försvinna i en balja med is.

2. Bloggen "15 år och gravid med tvillingar" ligger på 17:e plats på blogg.se:s blogglista. Det är så upprörande, det krävs väl ingen långläsning för att fatta hur det gick till?

3. Påsk i USA är det värsta jag varit med om. Jag har inte sett en enda sak som skvallrar påsk förutom mina svenska vänners facebook-kommentarer. Ni är lediga imorgon ni, ta tillvara på det. Kan jag också ta ledigt imorgon och yrka på religionsfrihet? Det är trots allt långfredag och jag är med i svenska kyrkan. Måste ju räknas?

Min största önskan just nu är att få ett stort påskägg med lösgodis i på lördag. Det är påsk det.

Det är vår i Boston idag, äntligen!

Nu ska jag iväg till skolan, först är det gehörslektion och sen är det recording lab där vi ska fixa med min låt "One step to divinity", lägga bakgrundssång och akustisk gitarr bland annat. Den är smörig värre men jag tycker den blir bra. Jag skrev musiken för 7 år sen och texten för 6 veckor sen...så kan det gå :) Men det var ett instrumentalt stycke från början så jag är förlåten med en klapp på axeln.

Jag gillar inte outfitbilder men idag får ni se för det är första gången jag känner mig så här vårig i Boston:

Idag gick jag till Boston Runners Company och fick mina fötter filmade för en gånganalys. Det var verkligen intressant, jag har aldrig sett något liknande faktiskt men å andra sidan är det väl inte så vanligt med filmsnuttar på fötter bakifrån? Min högerfot trampar i rakt men vänsterfoten är lite snebelastad vilket han trodde har att göra med längdskillnaden på mina ben, vänsterbenet är lite kortare än höger. Jag provade tre par skor men vinnarna var 140-dollarsdojjorna, utan tvekan. Det var det tredje paret jag provade och jag kände på en gång vilken skillnad det var. Då visste jag inte att det här var vad de kallade "Limousinskorna" jämfört med de andra dojjorna som också är bra. Halva priset mot i Sverige typ, det är verkligen inte illa. Längtar tills jag blir frisk så jag kan ta en löptur, kanske i helgen? :)

Sådär. Nu har jag sökt tio jobb till. Det rör sig om allt från Citymail norrort till telecomtjänster med 100 spänn i timmen + provision till Coop i Tromsö, Norge. Vi får se vart det bär hän i sommar helt enkelt. Jag ska ställa klockan på två inatt och ringa till Posten i Piteå när klockan är 07:00 eftersom det är där jag helst av allt i hela världen vill ha jobb, trots att det finns servitrisjobb på ett kryssningsfartyg med destination Bahamas.

Det här blir bra!

Som alla 80-talister vill jag inte behöva söka ett jobb, jag vill få ett.



Fortsättning följer...

Om 55 minuter har jag lektion och jag är faktiskt i rätt god tid (ajajaj, jag kommer få äta upp det där). Smuttar på mitt morgonkaffe och känner håret torka eller nåt. Till den lektionen ska jag skriva en blues fast bara melodin så jag känner mig inte så jättestressad även om jag egentligen borde göra det kanske. Men hä har ju som gått förut så det går igen.

Nu svamlar jag bara.

Nämnde jag att jag har fått runners knee? Eller, det heter faktiskt löparknä på svenska. Så imorgon ska jag iväg till ett löplabb här i Boston och testa skor som är exemplariska för mig och så ska jag aldrig mer springa på ett löpband. Löpband är ondska. Det var där det började, där ska det också sluta. Det är ju en halvmara i september som skulle vara lite smårolig att springa...

Nu ska jag sluta blogga och fixa mig lite kaffe.

Nej, inte riktigt min kopp te om man så säger. Det är svårt, det är det. Och förresten sjunger min fästman country så jag behöver inte. Så det så.

Jag trodde jag skulle bli mycket klarare på vilken stil jag vill hålla på med under året här på Berklee men jag är mer förvirrad än någonsin. Country går visserligen fetbort så det behöver jag inte ha med i beräkningen. Men måste man bestämma sig och låsa sig för något speciellt? Är det enda sättet att verkligen komma någonstans? Ååååååh suck. Jag vet inte. Just nu är jag mätt och trött och snorfet i huvudet så det är nog helt fel tillfälle att analysera min framtid.

"I Wish I Had a Car" blev riktigt bra faktiskt, en skön popdänga som jag kanske lägger upp här någon dag. Får se vad de säger när jag spelar upp den på song writing-lektionen om ett par timmar.

Jag har haft en otroligt konstig morgon. I min värld har jag snoozat nästan två timmar med avslut 08:45. Då kommer jag ihåg att jag stängde av larmet och tänkte "nu ska jag ju faktiskt upp". Sen vaknar jag. Igen. 08:45 men tror så klart att jag försovit mig en timme. Ser att jag stängt av mitt larm 07:45. Då blir jag lite sur för jag har ju missat värsta tillfället att få ställa larmet en hel timme fram eftersom jag bara snoozat 45 minuter och njuta så innerligt av att somna om. Nu somnade jag bara om utan den där extra njutningen som en långsnoozning kan innebära. Suck.

Men jag är glad. Halsont har jag fortfarande men det är uppehåll utomhus för tillfället vilket innebär att jag kan promenera till skolan idag och dessutom har jag gått in i fas 3 av förkylningen - snor och nysningar.

Jag vann måbratips-tävlingen på Claudia Gallis blogg! Det innebär att jag kommer få en flaska Acaijuice hemskickad (ja, till mina föräldrar då eftersom det är lite överkurs att skicka den till usa...) som jag ska prova när jag kommer hem i maj. När ni går in på hennes blogg kan ni läsa mitt måbratips som jag själv utövade senast igår och jag somnade in så otroligt skönt så ni kan inte ana :)

Idag är det den regnigaste dagen i Boston sen ett regn i slutet av september förra året. Ni vet hur det är när regndropparna inte nöjer sig med att landa direkt på marken utan de måste studsa upp först. På vägen ner igen landar de gärna på jeansen eller skorna och allt går åt skogen som det gör när det är blött. SÅNT regn har det varit idag.

Men jag ska inte klaga för mycket för jag fick inspiration till låten jag ska skriva till song writinglektionen imorgon. Titeln får bli "I Wish I Had a Car", baserat på min spontana känsla när jag skulle ta mig de 150 metrarna till T:n i eftermiddags för att ta mig till skolan. 150 meter är oftast väldigt kort men inte med ett duschmunstycke rakt ovanför skallen.

Nej, nu ljög jag. Då skulle jag ju inte kunna höra regnet strila ner i floder på innergården.

Iväg och sjung rock nu Linda. Sjung rock.

Jag vaknade klockan 8. Kände mig pigg och fräsch, hade sovit 9 timmar. Jag vaknade igen klockan 9. Kände mig lite trött i bollen och hade ont i halsen så jag bestämde mig för att somna om, vilket jag har råd med efter som jag börjar klockan 16 på måndagar. Jag vaknade igen klockan 12, alltså efter 13 timmars sömn.. Assunkig. Verkligen. Ont i halsen, feber, ont i huvudet, dränerad på vätska och därmed svullen till oigenkännlighet i ansiktet. Slemmet tar över i halsen vilket jag ändå får se som något slags tecken på att jag börjar bli bättre, dvs. fasövergång. Bättre med slem än en torr hals som bara gör ont tänker jag.

Om 3 1/2 timme ska jag sjunga och dagen till ära ska vi spela in det på dvd också. Kul. Verkligen. Men rocktjejen i mig kanske blir ännu mer övertygande med den här stämman...

Nu väntar iallafall min frukost på mig, kamomillte, banan&jordgubbssmoothie och havregrynsgröt med äpple och kanel.

Jag har ju av legitima skäl missat hela melodifestivalen i år. Men då är det bra med svtplay.se, så jag har en Melodifestivalensöndag här. Känns skitbra faktiskt. Agnes har en babysparkdräkt i guld. Den som gjorde scenografin till hennes låt måste ha bott på Studio 54 under storhetsperioden, det är fullkomligt brilliant. Jag tror förresten låten kommer bli en hit bland sångauditions som kräver up-tempolåtar.

Andra varvet runt den lilla sjön  Chestnut Hill Reservoir blev det faktiskt soligt och varmt. Jag kände mig med detsamma väldigt påklädd jämfört med övrigt klientel. Det var alltså väldigt lyckat att ta sig ut dit och jag är glad. Jag har sett träd, gått på grus/sandväg, hört vatten klucka, sett lyckliga hundar, sett lyckliga joggare, sett trötta joggare, sett riktigt gamla joggare, sett collegebasebollträning, fått sol i ögonen och hört en gås fräsa åt mig. Mycket trevligt. Jag är glad.

 Nu ska jag duscha innan jag slänger mig iväg ner till stan för att träffa Luisa och Gabriela. Puss o hej!

Det skulle bli 15 grader och sol idag. Sen skulle det bli 10 grader och växlande molnighet. Varför är det då typ 7 grader och mulet ute? Jag förstår inte.

Skitsamma, jag har naturabstinens och måste ut. Igår när jag tog en promenad nerför Commonwealth Ave så kände jag hur trött jag är på att det är trafik och människor överallt. Jag vill ha natur! Så idag ska jag gå ut, kliva på T:n och åka till Chestnut Hill Reservoir som ligger vid Boston College. Där finns det en sjö, några träd och en väg som inte är asfalterad. Där kan man nog se en och annan joggare män även några fåglar och nån hund. Hoppas.

Titta här vad jag fick för något fint av johanna när hon kom tillbaka från Peru:

Det ser töntigt ut. Det låter töntigt. Det stavas fel. Det är skrämmande, läskigt och nytt.

Det kallas att "twittra". Som att kvittra, fast i skrift. Och så kan man följa varandra på twitter, så tror jag man säger iallafall.

Jag fattar ingenting. Det låter äckligt. Det låter märkligt. Det låter...helt sjukt faktiskt. Hur gör man? Varför ska man ta reda på det? Kan man inte prata med varandra istället? Typ ta en fika och fråga "så hur har din vecka varit då?" och sen filosofera lite tillsammans med någon som faktiskt svarar. Kommer vi glömma bort hur man gör nu när man kan twittra istället? Kommer vi tro att vi känner människor vi verkligen inte känner? Och hur kan det finnas en marknad för det här när vi har myspace, facebook, msn, email, skype, bloggar och hemsidor? Men det finns det.

"En liten fågel twittrade i mitt öra..." Va???

Jag är mycket upprörd.

Jag ahr sovit som en stock, halsen är svullen men jag anar något därutanför som påminner om sol och blå himmel. Kors i taket. Däremot tvivlar jag på att det är lika varmt som mamma skrev att det är i åkersberga idag, 29 i solen och 15 i skuggan.. Så sjukt skönt!

Nu väntar frukost och sen ska jag ta mig ut i solen en liten sväng. I förkylningstempo, förstås.

Om du går in på Claudia Gallis blogg så kan du förutom att läsa roliga och kloka skriverier även tävla om att vinna Acaijuice! Jag har bestämt mig för att jag behöver tävla lite mer i livet så jag ska absolut vara med. Självklart vill jag inte att du ska vara med eftersom jag får mer konkurrens då men ni kan väl gå in och läsa bloggen och länka vidare den så andra hittar till den också? :) Bra, då säger vi så!

Melodie MC - Give It Up (For the Melodie)

Jag har sovit som en stock i natt. Visst, det var lite svårt att somna efter att jag sovit fyra timmar på eftermiddagen men who cares. Det jag har märkt att min kropp blir väldigt glad av är först och främst att få somna när den vill, sen kan det bli 7 eller 9 timmar. Det är förstås det jag är sämst på att låta kroppen göra men jag blir bättre på det hela tiden :)

Nu har jag två timmar groove writing, sen blir det sängen för hela slanten!

Jag är verkligen inte en hopplös människa. Jag har nämligen lyssnat på kroppen. Igår var halsen svullen och idag gjorde den ont, så jag ställde in mitt favoritpass som är på torsdagar till förmån för sömn. Sagt och gjort, jag kom hem från skolan halv tre och somnade som en stock halv fyra. Nu är klockan halv åtta och jag är väldigt nyvaken. Ska fixa lite middag och göra en läxa jag har till imorgon, sen är det sömn som gäller igen. Bra jag är va? Jag måste verkligen till skolan imorgon 9-16 men kan jag bara hålla febern borta så ska det nog bli finfint det här för jag ska vila hela helgen och ge min kropp det den vill.

Nämnde jag förresten att jag får tillbaka över 12000 spänn på skatten? Jag känner mig genast lite bättre.

Nu börjar hardcore-kurering.

...vad jag har sovit bra inatt! Förutom att jag vaknade mitt i natten av att jag drömt en mardröm om massa spöken och sånt så har jag sovit helt underbart. Jag känner att jag har fått ont i halsen och att det är något på G i min kropp så när jag kommer hem från skolan ska jag fortsätta sova jättegott ända till imorgon. Sömn och vatten, visst är det det enda som hjälper mamma? :)

Igår var det varmt och jag drack eftermiddagskaffet bakom skolan på S:t Ceciliakyrkans trappa i solskenet. Idag har det varit lite mulet och småtrist väder med två inställda lektioner (av tre) men det har ändå varit en väldigt bra dag. Irriterande var att jag fick en poäng från A- på harmoniläratentan. De där ackordskalorna ställer till det, flera slarvfel hade jag gjort. När jag gick iväg på yogan nu på kvällen märkte jag att det visst börjat regna och det ska det tydligen göra imorgon också. Så jag ska gå och lägga mig nu och förbereda mig för en regnig torsdag som inte ska skada mig. Jag ska ta allt det gråa och blöta i min hand och rulla ihop det till en gnistrande boll som tar sig fram överallt och lämnar glitter efter sig. Det kan låta enkelt men det går inte om man inte får sin skönhetssömn. Så det så.

Godnatt!

Jag såg tisdagens avsnitt av Debatt på svt.se/play. Jag är så upprörd att jag inte riktigt vet vad jag ska skriva. Det handlade iallafall om socialbidragssystemet och de utgick ifrån Fattigbloggen som aftonbladets reporter Jessica Ritzen skriver under den månad hon testar att leva på socialbidragssumman.

Jag vet inte vad som är värst men vi har en konstig mentalitet i det här landet. Har ni tänkt på att vi ofta ska skämmas eller lida innan vi får någon förståelse eller något stöd? Det är väl därför vi så gärna kommer med ursäkter, t.ex när vi är sena: "Förlåt att jag är sen, jag skyndade mig som en galning men sen var tåget två minuter sent och en traktor hade fastnat på spåret så vi fick åka ersättningsbuss och alltså jag är verkligen jättejätteledsen.", sen hänger man med huvudet och rynkar ihop pannan lite så man ser lite ledsen ut i ögat. Då kan personen säga "men det är okej, gud vad jobbigt det lät alltså" fast den som var sen har utelämnat faktumet att den satte sig på ett senare tåg än nödvändigt från början. Jag gillar inte ursäkter men jag har märkt att folk ofta vill höra dem ändå. För vad händer om man är sen och bara säger "Förlåt att jag är sen", med rak rygg och utan att se lidande ut. Jag tycker mig få en bra bild av vad personen svarar när jag säger så. De som inte säger något särskilt får min stora respekt för de kommer antagligen inte ge mig några värdelösa bortförklaringar heller.

Det jag vill komma till är att det krävs så otroligt mycket för att få något slags skydd i det här landet och jag tror det har lite med den där skammentaliteten att göra. Som en tjej i programmet som är 21 år och arbetslös och gick till socialen för att få hjälp. Hon fick veta att hon måste sälja sin bostadsrätt, göra slut på alla sina 800 kr på kontot och tömma kylen innan hon kan få någon slags hjälp. För de 800 kr skulle hon köpa ett månadskort men hon måste fortfarande göra slut på de 110 kr som finns kvar efter det innan hon kan komma tillbaka till socialen.

Jag får lätt panik av att tänka på tanken att man ska ha noll kronor på kontot, noll mat hemma och vara bostadslös (om man som hon bor i sthlm och där vänteköerna inte direkt är korta som vi alla vet) och då, i den hemska situationen och hungrig som ett djur sitta i ett jävla möte på socialen och svara på frågor som är kränkande för de flesta svenskar eftersom en svensk sällan är så sårbar som när denne tvingas informera om sin ekonomi för någon annan. Efter 3-7 timmar (baserat på erfarenhet) utan mat är jag ett rovdjur som vill mörda. Hur lång tid tar det innan man kan få ett mål mat när man är i den situationen och finns det verkligen ingen mellanhand mellan denna sista anhalt och de månader som gått sen personen förlorade sitt jobb? Är tanken att alla människor ska ha en släkting eller nära vän som kan ställa upp med pengar? Är det det som är sveriges skyddsnät (för det jag räknade upp tidigare kan inte vara skyddsnätet, det måste vara sumpmarken under)?

Det är det jag menar med att vi måste bevisa i vilket lidande vi befinner oss i och verkligen skämmas och må dåligt innan undsättning kommer. Sån är mentaliteten i vardagens sverige,  sån verkar den vara i systemet. Kan man verkligen inte begära att få ha en trygghet någonstans och behöva hjälp på en annan del? Kan man inte få ha en säng att sova i, i en lägenhet man köpte när man hade jobb för att man bor i en stad där man kan få vänta ett decennium på en hyreslägenhet och samtidigt få några matkuponger när man har 110 kr på kontot? Är det konstigt om människor hyr och jobbar svart?

Jag är imponerad av de som orkar jobba i mitten av ett sånt här system utan att förgås, där man får se människor fara så illa och bara vänta in medans människor bara sjunker djupare och djupare tills de väl kan få komma tillbaka till kontoret för att få en tid hos en handläggare. Det är absolut inte människorna som jobbar på socialkontoren som är bovarna i dramat, de gör ju bara sitt jobb och de flesta har nog valt det för att de vill hjälpa människor. Nej, det här är helt uppenbart politikernas ansvar. Rött och blått. Vad håller ni på med egentligen?

I programmet var två politiker med, en socialdemokrat och en centerpartist. Centerpartisten sa idiotiska saker och socialdemokraten satte genast igång att smutskasta centerpartisten. Det får de lön för.

Jag lyckades visst skriva lite om det här iallafall.

April april din dumma sill, jag kan lura dig vart jag vill!

Idag är det ju faktiskt 1:a april, eller Fool's Day som det heter här i USA. Då får man luras, precis som jag gjorde i förra inlägget. Det var skitjobbigt ska ni veta, jag är ett stort fan av att avslöja mina lurendrejerier i förtid men tack vare att jag hade lektion och övningstid på förmiddagen så lyckades jag hålla mig till nu... :)

På engelska går ramsan så här (fritt översatt. Förlåt pappa, jag förstår om det gör ont att läsa:
April, April you stupid herring in vinegar, I can fool you where ever I want!



Idag hade DN det här aprilskämtet i tidningen. Jag kan säga att det blir väldigt speciellt att läsa igenom nätupplagor och nästan förutsätta att allt är skämt, ibland blir det rent brutalt. Som artikeln Arbetslöshet-Nedlagda skolor-Längre vårdköer. Inte så himla kul faktiskt.

Nu har jag suttit utanför min sånglärares rum och väntat i 10 minuter, jag antar att hon inte kommer. Men som tur är så fick jag en kupong som gäller gratis kaffe/te på ett nyöppnat kaffeställe på Newbury Street, så jag får väl gå dit istället. Livet är gott.

Ps. Var det någon som gick på mitt lilla aprilskämt i förra inlägget? Jag tar gärna emot konstruktiv kritik tills det är dags för Maj maj måne, jag kan lura dig till skåne, eller May, May moon, I can fool you to a place in southern Sweden that once belonged to Denmark.

Jag har funderat på det här rätt länge och nu har jag bestämt mig. Jag ska göra en omvänd beach 2009-satsning. Istället för att trimma och tona kroppen ska jag se hur mycket jag går upp i vikt om jag slutar träna fast äter samma saker som jag gör nu och istället bara tillåter mig själv att få max 30 minuters slögående om dagen, helst inte varje dag då. Jag börjar med april ut så får vi se vad som händer!

Men ni som känner mig vet att det kan bli lite jobbigt för mig och jag kanske blir jättenipprig och outhärdlig. Då får ni säga till.

Ha en fantastisk dag, jag har lite bråttom som alltid. Men vet ni vad? Tunnelbana! :)

Den här låten sjöng jag på countrylabben idag. Lyssna på texten. Först gick det inte alls men sen hittade jag en ironisk karaktär i det hela. Det är ända sättet att stå ut med det hela. Ja, det var tider det. Brrr.

Äntligen kan man utnyttja det här med en fantastisk laptop som är så tyst att man kan ha igång den hela natten under sängen utan att det hörs och stör ens skönhetssömn! Här har ni en länk till Uppohoppa.se, en väckarklocka på internet som går igång på valfri radiokanal samt öppnar en sida tillhörande valfri morgontidning. Klicka här så kommer ni dit!

Imorgon, fruktansvärt tidigt på morgonen, ska jag testköra den här sidan och se om det är något för mig. Lugna favoriter får det bli, jag vill ju gärna mjukstarta. RixFm är jag fortfarande så himla trött på så den kanalen går fetbort. En kvarts lyssning, sen har man hört allt. Ja, det är samma sak på lugna favoriter men det är mest ballader från åttiotalet och de kan man ju faktiskt lyssna på om och om igen.

Godnatt!

En miljöorganisation tejpade fast en dummiedocka vid Bank of Americas dörrar. Polisen visste inte vad dockan innehöll så de fick kalla in en sk. bomb squad. Ni kan läsa hela artikeln om ni klickar här.

Jag har lite svårt för den sortens agerande faktiskt. Eller väldigt svårt. Bankpersonalen var inlåst på sitt jobb och massa utryckningsfordon fick stå stand by bara för att en miljöorganisation agerar lika ansvarslöst som de som har någon slags makt att tala om gällande klimathotet. De är av samma skrot och korn, varför tejpade de inte bara fast sig själva istället?

Nu ska jag iväg till BPC där det är Singers Night ikväll, ska bli så roligt att se och höra Anneli köra, och förstås att få höra några av Berklees bästa sångstudenter!