Jo, jag vet...
att jag inte har något att oroa mig över. Ändå kan sådana där konstiga känslor dyka upp som svartsjuka, avundsjuka, känslan av att inte duga, känslan av att vara minst på jorden, ensamhet, uttråkhet (oj, får jag patent på det ordet?) mm. Argkänslan, den där som får en att bli arg och less på människor i min omgivning och bara tycka några duger för min smak. Och sen det fruktansvärt dåliga samvetet som säger "och vaaaad ger dig rätten att tycka du är så jävla bra då??".
Jag ska bråka lite med de här känslorna. Jag ska slå på något. Jag ska äta middag.
Hör av mig och berättar hur upplösningen gick till.
Jag ska bråka lite med de här känslorna. Jag ska slå på något. Jag ska äta middag.
Hör av mig och berättar hur upplösningen gick till.
Tröttis
Idag är jag trött. Jättejättetrött. Om en timme är det kammarkör. Jag vet inte hur snabbt jag kommer somna ikväll, tror det blir rekord. Jag tycker om musik, det gör jag.
Vet inte varför jag skrev det sista.
Min mage har ett hål i sig, jag kan äta mycket.
Jag är sådär lugn och behaglig till mods ändå, audition i paris om 2 veckor och 1 timme.
Vet inte varför jag skrev det sista.
Min mage har ett hål i sig, jag kan äta mycket.
Jag är sådär lugn och behaglig till mods ändå, audition i paris om 2 veckor och 1 timme.
Vårvinter
Ni som aldrig spenderat årets första fyra månader i norrbotten känner inte till det här med vårvinter. I sthlm brukar det mest innebära slask och en väntan på torra april/maj, men här innebär det mycket mer än så. Idag var en typisk vårvinterdag, lite tidig men ändå här. Strålande sol, gnistrande snö och kylig luft (mössväder). Men står man mot en södervägg så värmer faktiskt solen även om det är j-ligt kallt så fort man rör på sig. Det drippdroppar från taken och farliga drivor med snö letar sig neråt och hänger över stuprännorna på husen. Åker man buss som jag gjorde idag så värmer solen så mycket att man gärna tar av sig ytterkläderna och de där vårspralliga känslorna kryper fram under skinnet på mig. Ni vet när man blir på fantastiskt bra humör och känner att hela världen är ens arbetsplats, allt är möjligt. Mitt i allt det här våriga är det fortfarande riktig vinter, även om det är vinter med långa dagar. Fatta, vid fem är det inte mörkt än!
Sen när solen försvunnit är en sak kvar: kylan. Och snön. Men dunsockar på så är det också ljuvligt.
Nu är det damkörsdags.
Sen när solen försvunnit är en sak kvar: kylan. Och snön. Men dunsockar på så är det också ljuvligt.
Nu är det damkörsdags.
Varför?
Varför ska varje avsnitt av Extreme home makeover visa ett barn som sjunger Amazing Grace? Är det den första solosång barnen får lära sig i skolan i USA?
Mål
Den här månaden ska jag spara pengar, det säger jag bara. Hrm, förutom den där stundande parisresan förstås som kommer kräva lite småslantar såklart men det får det väl vara värt. Kan tänka mig att de mesta går till kaffet på flyget. Inte som att flyga mellan Johannesburg och Kapstaden där kaffet kostade 9 spänn vilket var fyra kronor dyrare än vi vant oss vid. Ojoj.
Lärde mig ett nytt uttryck idag: Målkorrigerande samtal. hahaha, universitetsvärlden är för rolig.
Tro inte allt ni läser i tidningarna vill jag även påpeka. Jag vet nu allt om hur man gör en höna av en fjäder, eller hur en påkörd ren som någon från säpo (som råkar köra förbi och inte har något med olyckan att göra) med välvilja skjuter för att bespara renen lidandet kan bli till en överlevande ren skjuten i mulen av en inkompetent livvakt.Nej, så farlig var inte den sanna historien så läs artikeln med en stor portion kritik. Helt fantastiskt bara hur aftonbladet ens ansträngde sig genom att dessutom låta Jan Guillo kommentera händelsen. Journalistik på hög nivå. Att det är dagens största inrikesnyhet borde väl åtminstone tyda på att Sverige just nu har det rätt fredligt ställt utan så mycket hemskheter värda att rapportera.
Jag behöver inte gå journalistutbildningar, så här gör man förstasides-stoff:
1. Hitta ett påkört djur, gärna förknippat med barndomen t.ex en ren (Rudolf med röda mulen)
2. Lägg in ett känt namn i rubriken (t.ex Maud Olofsson)
3. Skriv nu en artikel baserad på en enda persons kritiska åsikter angående säpos skjutförmåga, gärna utan att granska denna person mer ingående.
4. Lägg in bilder, gärna flera stycken. I det här fallet en blodig väg (med underrubriken Blodbadet i Bygdeå), en bild på en man med yxa (som förhålls neutral i artikeln vilket säkert beror på att han var den som visste hur liten fjäder den här händelsen egentligen var) och en bild på sveriges vice stadsminister.
5. Addera nu en kommentar (samt liten bild) av Jan Guillo som sågar Säpos skjutförmåga ner till tårna och ifrågasätter hur svårt det är att skjuta ihjäl en skadad ren.
Klart! Rykande färskt löpsedelsmaterial.
Följ nu nyhetssändningarna och hör hur historien förvanskas under dagens gång.
Lärde mig ett nytt uttryck idag: Målkorrigerande samtal. hahaha, universitetsvärlden är för rolig.
Tro inte allt ni läser i tidningarna vill jag även påpeka. Jag vet nu allt om hur man gör en höna av en fjäder, eller hur en påkörd ren som någon från säpo (som råkar köra förbi och inte har något med olyckan att göra) med välvilja skjuter för att bespara renen lidandet kan bli till en överlevande ren skjuten i mulen av en inkompetent livvakt.Nej, så farlig var inte den sanna historien så läs artikeln med en stor portion kritik. Helt fantastiskt bara hur aftonbladet ens ansträngde sig genom att dessutom låta Jan Guillo kommentera händelsen. Journalistik på hög nivå. Att det är dagens största inrikesnyhet borde väl åtminstone tyda på att Sverige just nu har det rätt fredligt ställt utan så mycket hemskheter värda att rapportera.
Jag behöver inte gå journalistutbildningar, så här gör man förstasides-stoff:
1. Hitta ett påkört djur, gärna förknippat med barndomen t.ex en ren (Rudolf med röda mulen)
2. Lägg in ett känt namn i rubriken (t.ex Maud Olofsson)
3. Skriv nu en artikel baserad på en enda persons kritiska åsikter angående säpos skjutförmåga, gärna utan att granska denna person mer ingående.
4. Lägg in bilder, gärna flera stycken. I det här fallet en blodig väg (med underrubriken Blodbadet i Bygdeå), en bild på en man med yxa (som förhålls neutral i artikeln vilket säkert beror på att han var den som visste hur liten fjäder den här händelsen egentligen var) och en bild på sveriges vice stadsminister.
5. Addera nu en kommentar (samt liten bild) av Jan Guillo som sågar Säpos skjutförmåga ner till tårna och ifrågasätter hur svårt det är att skjuta ihjäl en skadad ren.
Klart! Rykande färskt löpsedelsmaterial.
Följ nu nyhetssändningarna och hör hur historien förvanskas under dagens gång.
Måndag
Det är måndag. Jag kom till skolan nyss. Sitter i biblioteket med datorn framför mig och försöker komma igång. I aulan utanför pågår en diskussion, jag försöker låta bli att tjuvlyssna med av röststyrkorna att döma gör det ingenting om jag gör det ändå. En flash från pizzan igår flög förbi i huvudet, jisses vad den satt bra.
Igår snöade det, utanför kallar snöbollskriget på mig. Vad det skulle sitta fint.
Min nacke har det fortfarande lite kämpigt, jag är inte van vid saker som headbanging och dylikt.
Men oj vad nöjd jag är med livet, det säger jag bara! Mycket bättre kan det inte bli, lite soppa och kaffe på det här så är min måndag förevigt minnesvärd.
Igår snöade det, utanför kallar snöbollskriget på mig. Vad det skulle sitta fint.
Min nacke har det fortfarande lite kämpigt, jag är inte van vid saker som headbanging och dylikt.
Men oj vad nöjd jag är med livet, det säger jag bara! Mycket bättre kan det inte bli, lite soppa och kaffe på det här så är min måndag förevigt minnesvärd.
Födelsedagsfesten - efteråt
Jag ska berätta. Men inte idag. Födelsedagsfesten på kåren var högst lyckad och jag vill bara säga TACK till er som var där, hela kvällen eller en liten stund spelar ingen roll. Ni alla bidrog till att göra min 24-årsdag (eller dagen efter...) mer speciell än jag kunnat tänka mig!
Efterfest blev det också, om än en kortare variant. Somnade vid halv fem och vaknade vid tio. Då låg jag där bredvid sovande pojkvän och bara log. Var alldeles varm av glädje i hela kroppen av att tänka på hur otroligt lyckligt lottad jag är som har alla dessa unika och fina människor i min närhet. Det är kärlek, love love love!
Men jag mår även som jag förtjänar, så nu väntar nudlar på att ätas upp, som komplement till bakispizzan i eftermiddags.
Efterfest blev det också, om än en kortare variant. Somnade vid halv fem och vaknade vid tio. Då låg jag där bredvid sovande pojkvän och bara log. Var alldeles varm av glädje i hela kroppen av att tänka på hur otroligt lyckligt lottad jag är som har alla dessa unika och fina människor i min närhet. Det är kärlek, love love love!
Men jag mår även som jag förtjänar, så nu väntar nudlar på att ätas upp, som komplement till bakispizzan i eftermiddags.
Dagens låt:
Återuppväckandet av Stardust´s hit Nothings gonna stop us:
Tårta
Jodå, det kommer finnas tårta. Just nu är sex tårtbottnar gräddade, ska väl räcka till två tårtor har jag planerat. Nikita vet inte om hon vill vara ute eller inne, så fort hon hoppar upp på fönsterblecket så vill hon in igen. Jag kan inte klandra henne.
Vaknade mitt i natten av att jag inte låg i sängen utan mer ovanpå, spänd i typ varenda muskel jag kunde komma på. Antar att det bara var inför kvällens kalas, en hel del ska ju fixas men underbara W och underbara Josse har sagt att de kan hjälpa till. Vad gör man utan vänner?
Ikväll smäller det! :)
Vaknade mitt i natten av att jag inte låg i sängen utan mer ovanpå, spänd i typ varenda muskel jag kunde komma på. Antar att det bara var inför kvällens kalas, en hel del ska ju fixas men underbara W och underbara Josse har sagt att de kan hjälpa till. Vad gör man utan vänner?
Ikväll smäller det! :)
24 år
För ett år sedan tyckte jag det räckte med 23. Det var ju underligt att vara närmre 25 än 20 år. I år får jag kommentarerna "men åååh vad lite du fyller" när jag berättar hur mycket det är som gäller och jag måste säga att jag i år mer ser det som att jag är närmre 20 än 30. Ett helt år till. Det känns stabilt.
1½ kg godis och 1½ l vispgrädde är inhandlat för att toppa födelseddagstårtan på festen imorgon. idag har jag inte fått någon tårta ännu, får se hur det här slutar... Men fina byxor i present av Emelie och Ann-Sofie, samt finstämmig sång av både klassiska sångare och en hel musikalorkester (!) och många varma grattiskramar. Får inte glömma bort att nämna att dagen började med att William bjöd migpå frukost på Stadshotellet. Borde fylla år oftare, helt klart!
Nu väntar tacos med W och sen en sväng till Venla för att säga morsning till fina fina Tinna som kommit upp idag!
1½ kg godis och 1½ l vispgrädde är inhandlat för att toppa födelseddagstårtan på festen imorgon. idag har jag inte fått någon tårta ännu, får se hur det här slutar... Men fina byxor i present av Emelie och Ann-Sofie, samt finstämmig sång av både klassiska sångare och en hel musikalorkester (!) och många varma grattiskramar. Får inte glömma bort att nämna att dagen började med att William bjöd migpå frukost på Stadshotellet. Borde fylla år oftare, helt klart!
Nu väntar tacos med W och sen en sväng till Venla för att säga morsning till fina fina Tinna som kommit upp idag!
Please do not disturb
Jag och Josse äter ICA-pizza och dricker vin. Jag fyller år om fyra timmar och 10 minuter! :D
Sååå duktig
Det är smärtsamt. I hals, i huvud, i kropp. Då stannar Linda hemma och sover. Det här är något nytt som hänt. Fast jag måste medge att det är lite lätt uppstressande det här med att bara vara, men det är rester av den senaste veckan som varit aktiv och effektiv med lite stress inblandat. Bara att andas och klappa katt så blir det bättre.
Kolla Facebook!
Nu är inbjudningarna till min födelsedagsfest ute på Facebook. Var vänliga hör av er till mig om jag missat någon som inte har ansiktsboken...
Glömt adressen? Facebook hittar du här.
Glömt adressen? Facebook hittar du här.
Here we go again
Jag är sjuk. Men jag har nog inte varit ute i såhär god tid på länge med att kurera mig. Visserligen hade jag feber igår men den ska väl inte stanna så länge. Och det halsonda ger nog med sig i och med att jag vilar. Bara jag blir frisk till på fredag så jag kan få fylla år ifred!
Ni vet, vissa dagar har allt.
Idag var en av dem. För sen fika på förmiddagens AUO-föreläsning, ett virrvarr av praktikveckor som skulle ändras och till slut inte ändras, en hel del gråt, lite ilska, lite skratt. Mycket kaffe, lite kaka. Goda vänner, varma kramar. Eländig kyla, frusna fötter. Middag som står på spisen och blir kall medans jag väntar på middagssällskap. Trötthet, enorm trötthet som den man bara känner när man gråtit ordentligt.
Men på det hela taget en bra dag, fick en helt fantastisk födelsedagspresent av mamma och pappa. Jag och William åker till Paris tillsammans 11-14/3 och får boende och resa av föräldrarna mina! Det var dagens varma våg kan jag säga. Och att få prata i telefon med Tintin ett tag på eftermiddagen.
Familj, nära och kära. Vad göra utan?
Men på det hela taget en bra dag, fick en helt fantastisk födelsedagspresent av mamma och pappa. Jag och William åker till Paris tillsammans 11-14/3 och får boende och resa av föräldrarna mina! Det var dagens varma våg kan jag säga. Och att få prata i telefon med Tintin ett tag på eftermiddagen.
Familj, nära och kära. Vad göra utan?
Men så skönt!
Har lyckats ordbajsa ut ett VFL B-arbete som var rest från i våras, behövdes bara sällskap av Ann-Sofie och en hel del kaffe för att lyckas med den bedriften. Dagen började ju väldigt bra, frukost på Stadshotellet med W, mamma och pappa innan föräldrarna skulle till kallax och ta planet hem. Sen en promenad tillbaka i den strålande vintersolen följt av en intervju på Gräddhyllan om EGO-showen. När jag kom hem igen vid ett blev det lunch följt av en tupplur då jag vaknade av att jag dreglat kopiöst mycket på kuddens ena hörn. Men ni vet vad man gör i en sådan situation, vänd på kudden och somna om. And so I did. När mobillarmet ringde och sa att jag skulle vakna för att hinna plugga hos Ann-Sofie var den nya dregelpölen bra mycket mindre än den gamla. Betyder det att man dreglar mer ju längre det går eller har det med andra faktorer att göra? Jag vet inte. Men kaffet satt himla bra efter sömnen.
Har haft ett par massagekunder ikväll också, det är alltid ett himla fridfullt sätt att avsluta en dag på, jag får liksom använda kroppen och fokusera på en enda sak - att massera.
Nu är jag mest uppfylld av att ha sett filmen "Stardust", jag missade den när den gick på bio men fick äntligen ta revanch! Underbar. Det är det enda jag kan säga.
Har haft ett par massagekunder ikväll också, det är alltid ett himla fridfullt sätt att avsluta en dag på, jag får liksom använda kroppen och fokusera på en enda sak - att massera.
Nu är jag mest uppfylld av att ha sett filmen "Stardust", jag missade den när den gick på bio men fick äntligen ta revanch! Underbar. Det är det enda jag kan säga.
Tack!
Det var underbart på Krododil igår. Klart jag var nervös, som det sig bör när man ska bjuda på sig själv och inte riktigt vet vilka som kommer vara där eller hur stämningen kommer kännas. Men jag visste ju att mina närmsta skulle komma och det lugnade mig en del samtidigt som det droppade in fler och fler på Krokodil. Då började jag njuta helt av situationen, den där sista timmen innan konserten skulle dra igång och jag bara kunde ägna tiden åt att vara. Som vanligt hjälpte morotskakan till med det, godare än någonsin! Den sista timmen blev lite längre än beräknat eftersom det kom så mycket folk som även de ville hinna köpa god fika innan konserten drog igång, så kvart över två begav det sig.
Under konserten tog jag upp saker som att jag tror vi människor mår bra av att vidga bubblan vi lever i, att vi då kan råka krocka med människor och situationer som vi aldrig skulle mött i den snäva bubblan vi levde i innan. Ibland behöver bubblan även spricka. Jag nämnde även en hel del om prestationsångest vilket verkade uppskattat även denna gång. Det verkar inte bara vara jag, alltså...
Kvart i fyra slutade konserten, 40 minuter kortare än sist alltså. Men ändå ett maratonlopp, ett underbart sådant. Efteråt var jag varm, trött och hungrig men det åtgärdades av lite vila följt av en middag på Thai med 20 av de människor som betyder mest för mig här i världen.
Tack så mycket för att ni var där innan och under konserten, för de fina orden och de varma kramarna efter konserten, blommor och hjärtan. Vilken fantastisk känsla, obeskrivlig som man kallar det.
Tack Jonas, Jenny, Amanda, Emil och Göran för att ni än en gång ställde upp för att förgylla EGO-showen!
Tack Rebecca. Utan dig hade inte EGO-showen blivit det den är. Du är en underbar vän och en helt fantastisk upplevelseproducent, hoppas många ringer nu! :)
Tack till Krokodil för att EGO-showen kunde äga rum hos er under en februarieftermiddag, grå och kall utomhus men färgstark och varm inomhus. Ett speciellt tack till David för hjälpen med ljud och riggning.
Nu väntar vila innan nästa steg i den här musikerutvecklingen... Och kaffe.
Under konserten tog jag upp saker som att jag tror vi människor mår bra av att vidga bubblan vi lever i, att vi då kan råka krocka med människor och situationer som vi aldrig skulle mött i den snäva bubblan vi levde i innan. Ibland behöver bubblan även spricka. Jag nämnde även en hel del om prestationsångest vilket verkade uppskattat även denna gång. Det verkar inte bara vara jag, alltså...
Kvart i fyra slutade konserten, 40 minuter kortare än sist alltså. Men ändå ett maratonlopp, ett underbart sådant. Efteråt var jag varm, trött och hungrig men det åtgärdades av lite vila följt av en middag på Thai med 20 av de människor som betyder mest för mig här i världen.
Tack så mycket för att ni var där innan och under konserten, för de fina orden och de varma kramarna efter konserten, blommor och hjärtan. Vilken fantastisk känsla, obeskrivlig som man kallar det.
Tack Jonas, Jenny, Amanda, Emil och Göran för att ni än en gång ställde upp för att förgylla EGO-showen!
Tack Rebecca. Utan dig hade inte EGO-showen blivit det den är. Du är en underbar vän och en helt fantastisk upplevelseproducent, hoppas många ringer nu! :)
Tack till Krokodil för att EGO-showen kunde äga rum hos er under en februarieftermiddag, grå och kall utomhus men färgstark och varm inomhus. Ett speciellt tack till David för hjälpen med ljud och riggning.
Nu väntar vila innan nästa steg i den här musikerutvecklingen... Och kaffe.
Hahaha
Jag hittade texten. Och en till. Och en till.
För några veckor sedan var jag faktiskt lite nervös inför konserten och drömde att den skulle vara typ NU och att jag var väldigt dåligt förberedd. Nu känns det bara bra. Som att det här är ju det jag ska göra, det är ett koncept jag står för och som ger människor något i utbyte. Så investera tiden i ett besök på Krokodil imorgon vet jag!
För några veckor sedan var jag faktiskt lite nervös inför konserten och drömde att den skulle vara typ NU och att jag var väldigt dåligt förberedd. Nu känns det bara bra. Som att det här är ju det jag ska göra, det är ett koncept jag står för och som ger människor något i utbyte. Så investera tiden i ett besök på Krokodil imorgon vet jag!
En timme
Om en timme blir det den 16/2. Då är det 14 timmar kvar till EGO på Krokodil. Jag har tappat en text, den finns inte på nätet eftersom jag skrivit den och inte hittar den. Nä, jag kan inte hela utantill tyvärr... Jaja, det finns väl värre problem här i världen.
Programmen är iallafall vikta, kvällen har spenderats med föräldrar och pojkvän i en extremt städad bostad (som föräldrarna bor i under helgen) och nu ägnas all min tanke åt konserten. W har gått för att döda. Alltså, det är i dataspelsvärlden.
Ska nog svänga förbi lägenheten och leta efter texten nu så jag kan sova gott hela natten. Ojoj.
Snart!! :)
Programmen är iallafall vikta, kvällen har spenderats med föräldrar och pojkvän i en extremt städad bostad (som föräldrarna bor i under helgen) och nu ägnas all min tanke åt konserten. W har gått för att döda. Alltså, det är i dataspelsvärlden.
Ska nog svänga förbi lägenheten och leta efter texten nu så jag kan sova gott hela natten. Ojoj.
Snart!! :)
SMASK 2008
Har jag nämnt att jag sjunger i SMASK i år igen? Ösig låt, bra jobbat av Leni och Nils måste jag säga, verkligen kul att få sjunga den! Har träffat Josefin och Sara som ska koreografera låten nu på eftermiddagen och pratat tema. Ljuvligt. Det här blir nog hur bra som helst!
Senaste nytt inför EGO på Krokodil på lördag!
Soundcheck kl.12
Konsert kl. 14
Imorgon (fredag) rep med Göran kl 09:00 och med Jonas kl. 11:00. Sen köra ner fåtölj, elflygel och lampa samt trasmattor till Krokodil.
Har ägnat eftermiddagen åt att fika på Krokodil med Anna, det var jättemysigt att komma iväg och bara snacka skit. Passade på att fråga om praktiska saker och det känns verkligen hur bra som helst med konserten. Jisses vad kul det ska bli!
Jätteroligt är också att det blir typ 25 pers på middagen på Thai 18:30 på lördag!
Aaaaah
Världen börjar återuppbyggas. Jag älskar människor.
Men åååååå
Världen har tillfälligt rasat. Jag tar paus nu.
Tisdagstankar
Ni vet den där känslan av att äga hela världen. Och sen den där känslan av att vara så himla utanför, fast jag slår bort den och tänkter "äh, vad jag är fånig, det är ju inte mig allt handlar om". Som att jag inte ens har rätt att ifrågasätta varför människor helt plötsligt "glömmer bort" mig. Varför? Och sen den där första tanken: "vad gör jag för fel?", som att skuldbeläggning av sig själv alltid ska vara första steget.
Någon gång när jag var liten och just börjat skolan fick jag nog lära mig det där. Att de andra nog har sina skäl och därför ska jag rannsaka mig själv först, vilket det ligger väldigt mycket i förstås. Men någonstans hade jag nog velat lära mig att det är fullt tillåtet att ha ett litet försvarslarm som plingar till när det är dags för mig att ifrågasätta någon annans beteende gentemot mig.
Det är som i skolan. Det finns en grupp som jag träffar några gånger under hela detta läsår och varje gång går jag därifrån med huvudet fullt av tankar som inte rör kursen vi läser tillsammans eller föreläsningen vi just haft, utan frågor om gruppdynamik, individualism och öppenhet gentemot mina medmänniskor. En bra dag kan jag ärligt talat känna mig lite "förmer" än de andra, de känner varandra och jag känner andra. Jag har underbara vänner och ett kontaktnät som är allt annat än snävt, vilket jag är väldigt tacksam över. Men andra dagar känner jag mig sämst, tror att alla ser ner på mig och känner att jag helst av allt skulle vilja tillhöra, bara bli medbjuden och accepterad för den jag är. Som att jag tillhör allt och inget på samma gång.
Någon gång när jag var liten och just börjat skolan fick jag nog lära mig det där. Att de andra nog har sina skäl och därför ska jag rannsaka mig själv först, vilket det ligger väldigt mycket i förstås. Men någonstans hade jag nog velat lära mig att det är fullt tillåtet att ha ett litet försvarslarm som plingar till när det är dags för mig att ifrågasätta någon annans beteende gentemot mig.
Det är som i skolan. Det finns en grupp som jag träffar några gånger under hela detta läsår och varje gång går jag därifrån med huvudet fullt av tankar som inte rör kursen vi läser tillsammans eller föreläsningen vi just haft, utan frågor om gruppdynamik, individualism och öppenhet gentemot mina medmänniskor. En bra dag kan jag ärligt talat känna mig lite "förmer" än de andra, de känner varandra och jag känner andra. Jag har underbara vänner och ett kontaktnät som är allt annat än snävt, vilket jag är väldigt tacksam över. Men andra dagar känner jag mig sämst, tror att alla ser ner på mig och känner att jag helst av allt skulle vilja tillhöra, bara bli medbjuden och accepterad för den jag är. Som att jag tillhör allt och inget på samma gång.
Middag på thai efter EGO-konserten på lördag!
Gäster so far på EGO-showsavslutning på Thai lördag 18:30.
Utan inbördes ordning:
Jag
William
Rebecca
Jan
Ann-Sofie
Mamma
Pappa
Hasse (?)
Alexandra (?)
Amanda
Emil
Lauren
Anna S
Jenny
Göran
Jocke W
Josse
Lisa
David
Josefin
Markus
Milos
Bryan
Sara
Utan inbördes ordning:
Jag
William
Rebecca
Jan
Ann-Sofie
Mamma
Pappa
Hasse (?)
Alexandra (?)
Amanda
Emil
Lauren
Anna S
Jenny
Göran
Jocke W
Josse
Lisa
David
Josefin
Markus
Milos
Bryan
Sara
Morgonstund. Ni vet.
Vissa morgnar bara har det. Det. Ni vet.
Just den här morgonen började med en promenad på isen vid fårön, hand i hand med den tröttaste Gullmarkaren jag sett tror jag. Men vi båda njöt av den bitande blåsten och solskenet från solen som just passerat trädtopparna i höjd. Efter frukosten somnade vi båda några minuter, det var nog behövligt trots allt... Så lagom det blev att komma till skolan halv elva och därmed ha ett övningspass innan lunch. Som ni kanske anar så över jag på det som ska vara med på EGO på Krokodil på lördag, jag känner mig pepp ska ni veta!
Just den här morgonen började med en promenad på isen vid fårön, hand i hand med den tröttaste Gullmarkaren jag sett tror jag. Men vi båda njöt av den bitande blåsten och solskenet från solen som just passerat trädtopparna i höjd. Efter frukosten somnade vi båda några minuter, det var nog behövligt trots allt... Så lagom det blev att komma till skolan halv elva och därmed ha ett övningspass innan lunch. Som ni kanske anar så över jag på det som ska vara med på EGO på Krokodil på lördag, jag känner mig pepp ska ni veta!
Christer Sjögren till Serbien II
Alltså, jag blir så trött. Ta nu och kolla in Chrillan. Se ironin, lyssna til alla schlagerklitchéer som samlas i dessa tre minuter. Hör Sjögrens stämma när han tar tonerna med grävskopa. Se ironin. Vilken SMASK-hit som helst.
Varför händer det att vi lyssnar på "Ska vi plocka körsbär i min trädgård", "Diggelo Diggeley", "Främling", "Det börjar verka kärlek banne mig" och "Tusen och en natt"? Ironin. We love it. Åtminstone jag som är född 1984 och därmed invaggad i ironins generation 1.
Och har ni inte sett ironin som gör I love Europe till ett vinnarbidrag så ber jag er bara, försök igen. Och igen.
Christer Sjögren, I love Europe
Varför händer det att vi lyssnar på "Ska vi plocka körsbär i min trädgård", "Diggelo Diggeley", "Främling", "Det börjar verka kärlek banne mig" och "Tusen och en natt"? Ironin. We love it. Åtminstone jag som är född 1984 och därmed invaggad i ironins generation 1.
Och har ni inte sett ironin som gör I love Europe till ett vinnarbidrag så ber jag er bara, försök igen. Och igen.
Christer Sjögren, I love Europe
Lycka
Jag känner mig lycklig. Igår kväll var så lugn och fridfull, efter att ha fikat på Wayne´s med Jenny blev det middag och sen liten skvaller/massagestund med Ann-Sofie. Allt som allt några doser energi till min själ! Kvällen var underbar, bara skit på tv men jag låg i Williams armar medan han tittade på den där b-filmen på trean. Jag tog fram hans hörlurar och min dator och lyssnade på avslappningsskiva medans W masserade mitt ansikte. Hur bra får man ha det egentligen? Efter en timme med avslappningsskivan var min ryggvärk borta.
Behöver jag säga att jag sov gott?
Idag har jag (läs:servicecenter) skrivit ut affischerna till EGO på lördag och satt upp några på stan och på skolan.
Dessutom har jag slagit ihjäl en av mina fördomar! Jag brjade prenumerera på tidningen i Form i höstas, vilket innebär att man får hem lite träningsdvd:er då och då. Hittills har jag fyra stycken och jag har verkligen inte öppnat någon av dem. Förrän idag. Måndagar är ju trots allt min favoritträningsdag och eftersom ensemblelektionen idag kl.17 rubbar alla planer på att bege mig till Korpen och hinna med mina favvopass så kände jag att nöden krävde något av mig.
Tidsbrist är helt enkelt inget skäl att skippa träningen.
Sagt och gjort, fram med saxen och ta bort den där eländiga plasten utan öppning som alla dvdskivor envisas med att ligga inpackad i. Öppnade alla fyra, tänkte att det är nu eller aldrig liksom. Valde filmen "effektiv förbränning". Tog 50 minutersprogrammet, steg 2 så jag skulle få svettas lite. Flyttade bort Williams soffbord och fåtölj och tryckte på play.
Efter tjugo minuter kände jag att det är tur att W inte kommer än på några timmar för här kommer det stinka svett. Det bara rann! Och med det utropstecknet förstår ni nog ungefär vilken nivå jag trodde det här skulle vara.
Kul också att det är så dåligt isolerat i huset så folk kommer tro att W har tränat till någon svensk Jane Fonda. Skulle just se snyggt ut, den stora bitiga gymvärden och hans hemliga nöjen...
Och bonus på det är ju att fysisk aktivitet är den bästa sånguppvärmningen. Tjolahopp!
Behöver jag säga att jag sov gott?
Idag har jag (läs:servicecenter) skrivit ut affischerna till EGO på lördag och satt upp några på stan och på skolan.
Dessutom har jag slagit ihjäl en av mina fördomar! Jag brjade prenumerera på tidningen i Form i höstas, vilket innebär att man får hem lite träningsdvd:er då och då. Hittills har jag fyra stycken och jag har verkligen inte öppnat någon av dem. Förrän idag. Måndagar är ju trots allt min favoritträningsdag och eftersom ensemblelektionen idag kl.17 rubbar alla planer på att bege mig till Korpen och hinna med mina favvopass så kände jag att nöden krävde något av mig.
Tidsbrist är helt enkelt inget skäl att skippa träningen.
Sagt och gjort, fram med saxen och ta bort den där eländiga plasten utan öppning som alla dvdskivor envisas med att ligga inpackad i. Öppnade alla fyra, tänkte att det är nu eller aldrig liksom. Valde filmen "effektiv förbränning". Tog 50 minutersprogrammet, steg 2 så jag skulle få svettas lite. Flyttade bort Williams soffbord och fåtölj och tryckte på play.
Efter tjugo minuter kände jag att det är tur att W inte kommer än på några timmar för här kommer det stinka svett. Det bara rann! Och med det utropstecknet förstår ni nog ungefär vilken nivå jag trodde det här skulle vara.
Kul också att det är så dåligt isolerat i huset så folk kommer tro att W har tränat till någon svensk Jane Fonda. Skulle just se snyggt ut, den stora bitiga gymvärden och hans hemliga nöjen...
Och bonus på det är ju att fysisk aktivitet är den bästa sånguppvärmningen. Tjolahopp!
Ni har väl inte missat att facebookinbjudningarna till EGOshowen nu på lördag på Krokodil är ute?
Imorgon är en annan dag
När jag går och lägger mig ikväll är det utan ångest. När jag sovit hela natten och vaknar imorgon är det utan ångest. För jag är på G. Och på lördag är det konsert.
Därför passar Christer Björkmans "Imorgon är en annan dag" in ypperligt på just detta bloggtillfälle.
Melodifestivalen 1992.
Christer Sjögren till Serbien!
Kom igen Sverige!
Jag tvivlar på att ett bättre försök till schlagerdansband kommer höras i SVT i år. Låt Chrillan göra det med ett skräll, här finns allt! Olika språk, halvtaskigt engelskt uttal, fjädrar, trumpetare, klatchig kör, klassiskt gitarrfill, tal i sticket, höjningar till vers och sänkt (!) slutrefräng. Och är det inte en nia med i slutackordet?
Sten Hårdhz gjorde det i SMASK 2006, låt Christer Sjögren göra det i år.
Go Christer, we´re a part of one big family. I love Europe!!
Jag tvivlar på att ett bättre försök till schlagerdansband kommer höras i SVT i år. Låt Chrillan göra det med ett skräll, här finns allt! Olika språk, halvtaskigt engelskt uttal, fjädrar, trumpetare, klatchig kör, klassiskt gitarrfill, tal i sticket, höjningar till vers och sänkt (!) slutrefräng. Och är det inte en nia med i slutackordet?
Sten Hårdhz gjorde det i SMASK 2006, låt Christer Sjögren göra det i år.
Go Christer, we´re a part of one big family. I love Europe!!
Heja heja heja!!
Ja! Utropstecken! Jag är på G! Så in i &¤%! Ojojoj, den här söndagen är utnämnd till restuppgifts/bli av med ångest över saker som måste göras-dag. Kämpa kämpa!!
Torsdagstankar
Tillbaka i soffan, frukost just intagen. Om en timme är det pilates på Korpen, känner mig egentligen inte sugen men det är kroppen min och den bestämmer. Det blir en sådan där nyttodag idag, då jag gör saker som måste göras mensom aldrig hinns med annars. Ute faller några tappra snöflingor men jag vet inte ens om de når marken. Ska höra av mig till Rebecca också, vi måste ju få upp affischen om EGO på Krokodil nästa lördag. Det roligaste är nog att mamma och pappa kommer upp till vintern, även om det ska bli hur kul som helst med konserten också... :)
Soffa, tv och varm choklad med vispgrädde
Jag skulle ha tränat idag. Men jag är så sjukt trött att jag mått lite illa hela dagen fast inte känt mig sådär som jag brukar känna mig när jag är trött. Skillnaden mellan att känna sig trött och att må dåligt för att man är så trött.. idag stämde det senare. Så jag tränar imorgon istället. Och fredag. Och söndag. Det räcker faktiskt. För att återgå till att beskriva min kropps status så är det som första veckan på husbyöhn i februari 2004, upp kl 7 och jobba till kl 17. Rida minst 3 hästar. Utomhus hela tiden. Somna som en stock på kvällen. Fast den här gången i en soffa med dator i knä och pojkvän, även han i knä faktiskt. (Men NEJ, han är absolut inte sjuk! Jojo. Om du säger det så...)
Imorse var det kårfrukost. Efteråt satt jag, Venla och Sara Thuresson och pratade lite om livet och sånt och då sa Sara något jag tog till mig. Hon sa att jag verkar mycket lugnare nu än i höstas, vilket nog stämmer. Det är ju jätteskönt faktiskt, jag ska fortsätta med det här.
Nu väntar film och kanelbulle.
Förändring
Joråsåatte.
En gång i tiden var jag vad jag själv kallade för effektiv (Läs: stressad med hundraen bollar i luften samtidigt och inte så mån om mig själv utan mer mån att duga inför andra och klara så mycket som möjligt). Det finns inte kvar längre. I huvudet kanske men inte i kroppen. För om jag hade massa saker att göra så var jag vaken hela nätter för att bli klar med dessa saker, hur viktiga de nu var, mest bara för att ha gjort skiten. Jag stressade hit och dit utan hejd och min kropp var på högvarv. Idag går det bara inte! Jag försöker, men min kropp simmar i hubba-bubba vilket är oerhört frustrerande för min hjärna när jag vaknar kl 05:00 på morgnarna och inte kan somna om utan ligger och tänker. Det där eviga tänkandet. Huva.
Någonstans inser jag ju att jag är inne i en process och som Ella säger är alla processer kantade med bakslag. Så är det bara. Och jag inser att kropp och hjärna inte riktigt hänger ihop på allt detta än, de är helt enkelt inte överens.
Samtidigt är det skönt. Att kroppen stannat av alltså. Den begär av mig att jag tar den ut på träningspass flera gånger i veckan, den kräver frisk luft, den bönar och ber om snäll mat och om många pauser. Den vill ha dagsljus. Så jag ger den det. Försöker, åtminstone. Inte så mycket att göra helt enkelt, bara lyda. Men de där hjärnspökena, de är svårare. Lyssnar inte på mig alls. Skiter i att kroppen vill sova. Struntar blankt i mina djupa andetag. Parasiter!
Det konstigaste av det konstiga är avsaknaden av logik i det hela. När jag ligger vaken där på morgonen med alla "måste göra" snurrandes i huvudet vet jag precis vad jag ska ta tag i när dagen startat. När jag ätit frukost och befinner mig på skolan kan jag bara inte komma på¨vad som var så viktigt. Och jag tycker jag säger nej nej nej till saker och ting men ändå blir en eftermiddag som jag planerat på ett visst sätt helt annorlunda, uppfylld med andra saker.
När ska jag lära mig?
En gång i tiden var jag vad jag själv kallade för effektiv (Läs: stressad med hundraen bollar i luften samtidigt och inte så mån om mig själv utan mer mån att duga inför andra och klara så mycket som möjligt). Det finns inte kvar längre. I huvudet kanske men inte i kroppen. För om jag hade massa saker att göra så var jag vaken hela nätter för att bli klar med dessa saker, hur viktiga de nu var, mest bara för att ha gjort skiten. Jag stressade hit och dit utan hejd och min kropp var på högvarv. Idag går det bara inte! Jag försöker, men min kropp simmar i hubba-bubba vilket är oerhört frustrerande för min hjärna när jag vaknar kl 05:00 på morgnarna och inte kan somna om utan ligger och tänker. Det där eviga tänkandet. Huva.
Någonstans inser jag ju att jag är inne i en process och som Ella säger är alla processer kantade med bakslag. Så är det bara. Och jag inser att kropp och hjärna inte riktigt hänger ihop på allt detta än, de är helt enkelt inte överens.
Samtidigt är det skönt. Att kroppen stannat av alltså. Den begär av mig att jag tar den ut på träningspass flera gånger i veckan, den kräver frisk luft, den bönar och ber om snäll mat och om många pauser. Den vill ha dagsljus. Så jag ger den det. Försöker, åtminstone. Inte så mycket att göra helt enkelt, bara lyda. Men de där hjärnspökena, de är svårare. Lyssnar inte på mig alls. Skiter i att kroppen vill sova. Struntar blankt i mina djupa andetag. Parasiter!
Det konstigaste av det konstiga är avsaknaden av logik i det hela. När jag ligger vaken där på morgonen med alla "måste göra" snurrandes i huvudet vet jag precis vad jag ska ta tag i när dagen startat. När jag ätit frukost och befinner mig på skolan kan jag bara inte komma på¨vad som var så viktigt. Och jag tycker jag säger nej nej nej till saker och ting men ändå blir en eftermiddag som jag planerat på ett visst sätt helt annorlunda, uppfylld med andra saker.
När ska jag lära mig?
Back on track
Jag är hemkommen från Korpen. Jag vet inte vad som tog mig hem därifrån, min skyddsängel kanske? Känns otroligt skönt att ha haft en måndag full av njutning i kropp och själ, alldeles lagom. Nu blir det middag, tjohoo!
Hårdför 90-talshyllning:
Nu kör vi.
hyllningen fortsätter
En liten mix av ljuva 90-talshits.
Lägg särskilt märke till den totalvidriga övergången mellan Around the world och ooh aah just a little bit.
Lägg särskilt märke till den totalvidriga övergången mellan Around the world och ooh aah just a little bit.
Idag hyllar jag:
90-talet. 80-talet har ju iallafall en viss charm, men 90-talet? Hjälp mig.
Paris i mars!
12 mars smäller det. 15 minuter som ska påverka min framtid för alltid, audition till Berklee!
Tur att jag inte är nagelbitare, då skulle jag börjat nyss. Typ.
Tur att jag inte är nagelbitare, då skulle jag börjat nyss. Typ.
Februari
Det är söndag den tredje februari. Knappt två veckor till EGO på Krokodil. Jag och amanda har spenderat helgen i arvidsjaur, hos rebecca och jan. Himla skönt! Vilken skillnad det är på naturen i inlandet, så otroligt vackert. Bilder kommer, lovar.
Och jo, min mobil är avstängd. Det är rätt skönt för mig faktiskt, men för er som tycker det är jobbigt kan ringa på mitt hemnummer eller på jobbmobilen. Men jisses vad snabbt jag vant mig av med skiten, det enda som är jobbigt är att jag har väckarklockan på mobilen och därför måste släpa med den ändå. Mmm. Och William tycker också det är jätteskönt att ingen ringer eller messar mig, haha!
Nu ska vi gå och sova, jättetidigt för att vara Linda och William faktiskt.
Godnatt!
Och jo, min mobil är avstängd. Det är rätt skönt för mig faktiskt, men för er som tycker det är jobbigt kan ringa på mitt hemnummer eller på jobbmobilen. Men jisses vad snabbt jag vant mig av med skiten, det enda som är jobbigt är att jag har väckarklockan på mobilen och därför måste släpa med den ändå. Mmm. Och William tycker också det är jätteskönt att ingen ringer eller messar mig, haha!
Nu ska vi gå och sova, jättetidigt för att vara Linda och William faktiskt.
Godnatt!
