Vuxenliv; att vara 25 och att snart kunna ta examen.

Jag är 25. Det är tungt. Brösten hänger mer än de gjorde när jag var 18 (som Matilda gärna påpekar vilket är lätt när man är typ 17) och när jag vaknar på morgonen känner jag att jag inte är 24 längre, kroppen knakar och knäcker och krampar på platser som inte ska kunna krampa. När jag lyfter på håret på vänster sida blottar sig en slinga med helt grått hår. Det är sant, min frisör upptäckte det för några år sen. Hon skrattade och sa att det var helt normalt, jag frös till is. När jag tvättar ansiktet på kvällen upptäcker jag nya rynkor i pannan så jag övar på avslappnade miner i förebyggande syfte.

Jag tittar på "Så ska det låta" på svtplay.se. Jag läser Oprahs tidning. Jag ska gifta mig. Jag har slutat med minipiller, dels för att jag blödde hela tiden men även för att jag planerar för att kunna bli gravid någon gång före 30.

Men allt det ovanstående är ändå rätt ok, jag blir bara snyggare och klokare och har roligare för varje år och dessutom ser jag fram emot 40 eftersom det är en guldålder för människan. Många är som läckrast däromkring och dessutom i kombination med ett lugn av den livserfarenhet man samlat på sig dittills. Jag är övertygad om att jag kommer räknas till den skaran när jag är runt 40. Nej, den stora chocken kom igår när jag satt och pratade med Ann-Sofie på skype och vi började prata högskolepoäng. Jag funderade lite på om jag skulle kunna ta examen i december och hittade följande information på lärarutbildningens hemsida:

"Lärarexamen för verksamhet i grundskolans senare år och gymnasiekolan ges på avancerad nivå efter 270, 300 eller 330 hp (högskolepoäng)."

När jag kommer tillbaka till Piteå i höst har jag 270 hp men 30 obligatoriska poäng kvar att läsa (AUO3; sista allmänna utbildningsområdet) som jag kommer läsa under hösten. Så i december har jag 300 hp och inga fler obligatoriska kurser att läsa. Jag skulle alltså kunna plocka ut min examen. Jag skulle alltså kunna börja jobba i januari om jag skulle hitta något. Fattar ni? Det är helt sjukt. Nu tror jag visserligen att jag kommer fortsätta läsa på vårterminen och ta en examen i juni nästa år som är på runt 345-360 hp beroende på hur många av mina sökta tillvalskurser jag får och inklusive de 15 hp jag har innestående på två kurser jag avbröt för ett par år sen och alltså bara ska avsluta.

Men ändå. Kommer det ett ledigt jobb som jag skulle vara sugen på så kan jag söka det, för jag är behörig. Najs.

Och för er som lämnade 25 för längesen vill jag bara förtydliga att jag i beskrivningen av min åldersnoja skriver med en touch av något som kallas "ironi" och är väldigt vanligt för min generation.

Kommentarer

Hej! Skriv gärna något här:

Jag heter:
Kom ihåg mig!

Min e-postadress är: (kommer inte visas på bloggen)

URL/Bloggadress:

Det här är min hälsning:

Trackback
RSS 2.0