niskalainen

För några veckor sen blev Greta två år och tre månader. Jag och William konstaterade att det kändes konstigt att det bara var tre månader sen Gretas tvåårsdag, eftersom det hänt så otroligt mycket sen dess. Bara över jullovet skedde någon slags explosionsartad social kompetensutveckling hos vår tjej, och hon ägnade julen åt att bossa runt såväl farbröder som kusiner och alla däremellan. William har ju sex brorsor och eftersom julen spenderades hos Williams föräldrar hade vi så många barnvakter att vi rätt ofta frågade varandra om den andra visste var Greta var. Svaret hörde man ofta rätt lätt - uppe i Johns rum och spelade trummor. 

 

Och som hon pratar. Det är ju lite skrämmande att höra sig själv ibland, som den gången då Greta, jag och William var på väg uppför de tre trapporna till Gretas mormor och morfar när vi var där runt nyår. William hade väl sagt typ "kom nu Greta, nu ska vi fortsätta gå" varav Greta replikerade "Sluta pappa, jag orkar inte!". Blicken jag fick av William alltså. Det är roligt att få ta del av hennes berättelser om vad som händer på dagis. Allt sägs i presens även om hon också testar att böja ord. Rim är tokroligt! "Ajsanbajsan" hade en av förskolelärarna sagt för någon vecka sen och Greta skrattade åt det hela helgen. Hon testar även att rimma själv, ofta blir det samma ord t.ex. "tröja-tröja" men det är också tillräckligt roligt att skratta åt. "Busmus" var väldigt roligt igår, det körde vi med hela dagen.

 

Varje kväll när Greta somnat (jo, vi har slutat nattamma också, men mer om det i ett annat inlägg) börjar det med att jag och William sitter och pratar om roliga och spännande saker Greta gjort eller sagt. Det är så himla fantastiskt att vara förälder åt den där donnan alltså.