niskalainen

För drygt två veckor sen, på skärtorsdagen, var det dags för ultraljud. Bebisen ville inte alls visa upp sin profil så där som Greta gjorde på sin bild, istället gömde den huvudet bakom mitt högra höftben vilket resulterade i att vi fick superfina bilder på bålpartiet och nån arm. Men det gör verkligen ingenting för vi fick se desto mer av bebisen som inte fastnade på bild. Greta tyckte det var oerhört underhållande när vi berättade att bebisen hade boxats med händer och armar framför ansiktet. Det tog hon verkligen till sig :-)

 

Jag hade fortfarande inte så lätt att verkligen fatta att bebisen bor där inne, trots att vi hade bildbevis och allt. Men sedan sparkarna började dra igång mer ordentligt några dagar efteråt har jag börjat känna mig mer gravid. William kände faktiskt den första sparken utanpå magen en vecka efter ultraljudet!