Om natten som var och jordens alla mammor

Tänk, imorse sov Greta till 8! Eller ja, sommartid då alltså. Men lika bra som något :-) Däremot var det inte lätt att sova inatt. Jag tog nattpasset och William tog morgonpasset. När vi gick och la oss vid tio igår var det stört omöjligt att sova bredvid den lilla, energin som alstras ur en 5-månaders bebis är enorm och fullständigt omöjlig att inte smittas av. Nu kanske ni tror att jag menar att jag fick energi men ni ska inte missta er. Dötrött var jag men det var bara att kliva upp. Väl i soffan satte jag henne på min mage med ryggen mot mina uppdragna ben och då satte hon igång att prutta och fisa järnet. Man riktigt kände och hörde mullret förflytta sig nedåt i hennes kropp. Sen kom resten, fjärde gången igår. Rekord sen hon var typ 6 veckor och slutade bajsa varje dag. Resultat av all förökad salivproduktion i samband med tandsprickning? Vad vet jag. Efter blöjbyte och allt "skensomnade" Greta och jag tog med henne in till sängen igen. Men icke, fötterna satte igång med sin salsaträning igen och jag gick upp med henne igen. Vid det här laget var jag fullständigt slutschasad, tror klockan var 02 eller nåt. Vaknade plötsligt 03:30 av att Greta vaknade, hade ingen aning om var vi var men upptäckte efter några sekunders total förvirring att vi låg i soffan. Hur somnade vi där? Hur kom vi dit? Greta var hungrig men ville inte ta bröstet. Ville inte ta nappen. Mjölken sprutade. Greta var tröstlös, verkade tycka brösten satt på fel ställe. Sitter de alltid där? Ja, älskling. Gick in till sängen och la mig med henne, just när William gått upp för att ta henne ur min vid det här laget inte så jättetålmodiga famn så tog hon nappen och jag kunde lägga henne vid bröstet i lugn och ro så hon kunde äta. Jag tänkte att om jag var en perfekt mamma så skulle jag aldrig känna tålamodet rinna bort i en sån här situation utan vara fullständigt supertålmodig med den lilla älsklingen som uppenbarligen har det jobbigast av oss med feber och allt. Men så insåg jag att jag är mänsklig och det är den lilla också. Och just då kände jag samhörighet med alla jordens mammor.

Kommentarer
Postat av: Tella

SV; Men jösses quinna. Jag som knappt klarar milen kan väl aldrig köra en halvmara sådär :) Vad grym du är som jobabr inför den,. men då är du väl ganska van löpare? Hur tränar du inför den? Intressant att veta :) ha en fin dag. kram

2011-03-29 @ 13:02:32
URL: http://tellas.blogg.se/
Postat av: Anonym

Åh, du får gärna dela med dig av det där programmet du hade :-) Kanske, kaaanske jag vågar mig på den om jag känner att löpningen flyter fram bra.. he he. Men jag tycker du är riktigt modig! Isåfall skulle vi ju kunna åka ner till sthlm tillsammans, eller du kanske har ngn löparkompis??

2011-03-30 @ 08:24:44

Hej! Skriv gärna något här:

Jag heter:
Kom ihåg mig!

Min e-postadress är: (kommer inte visas på bloggen)

URL/Bloggadress:

Det här är min hälsning:

Trackback
RSS 2.0