Dörrknackning...
Jag har fler förslag på dörrknackning. Varför inte knacka dörr och:
- be om en kopp socker (gammal bortglömd favorit)?
- bjuda på någonting, alltså GE bort något folk blir glad över?
- som brevbärare ge posten personligen?
- bjuda hem grannen på middag?
- bjuda in sig själv på en kaffetår? Funkar kanske bäst hos folk man känner.
- fråga om det är något de behöver från affären? Hur många gånger har man inte själv önskat att något sånt kunde hända när mjölken tagit slut till kaffet?
- Personliga tränare
- Kulturarbetare
- Lokalvårdare
- Terapeuter
- Gamla tanter som gillar att ha kafferep i ens kök och hålla bebis en stund
- Inredare
- Kockar
Själv är jag rätt nöjd med att ingen kommer utan överrenskommelse. Kanske för att jag lider av depression och en släng av social fobi.
Men samtidigt önskar jag att jag själv kunde besöka de jag vill när jag känner att jag klarar det utan att kolla läget först så lite kluvet är det ju...
Vissa saker var helt klart lättare då an var barn.
I höstas hade jag besök av Jehovas, vi samtalade i säkert en halvtimma om att jag inte alls delade deras tankar kring evolutionen m.m. Men de började tycka det var lite obekvämt när jag tog upp deras dåliga ekonomi (det vill ju sälja Rikets sal på Marieberg) så då avlutades samtalet snabbt. När jag sedan sa adjö så tackade de iallafall för att de hade fått prata en stund, de sa att det hände inte så ofta. Så jag gjorde då någon glad iallafall. ;)
Anton, vad bra att de uppskattade samtalet! Det kanske är därför de inte ger upp dörrknackningen, rätt som det är så lyssnar någon och då blir de ruskigt tacksamma även om personen i fråga inte instämmer. :-)
