niskalainen

Senaste tiden har jag funderat på det här med cykler. I vårt samhälle är folk av någon anledning inställda på väldigt korta cykler, gärna 24 timmar. Varje dag ska se likadan ut med sunda rutiner, man ska äta enligt tallriksmodellen med tre måltider, mellanmål, ett halvt kilo frukt&grönt per dag, röra på sig lika mycket och så vidare. Jag tänker främst på det här med maten, vad skulle hända om vi följde årstiderna och tänkte mer i tremånaderscykler? Ibland kanske man bara vill ha kyckling för det är det man är sugen på, en annan vecka kanske man lever på hallon och en tredje vecka knaprar man morötter som vilken kanin som helst för att inte tala om veckan då man har grädde i allt man lagar. Ibland äter man kanske, gud förbjude, lunch bara nån timme efter fikat för att det råkar vara då man är hungrig. Detta i kombination med säsongsbetonade råvaror för jag tror faktiskt det hänger ihop och att våra kroppar och hjärnor är gjorda för att fatta det.

Jag ser så många exempel, och dessa inkluderar mig själv i allra högsta grad, på folk runtomkring mig som har allt eller inget-tänket. Det är som att det genomsyrar vår vardag - har man ätit en godis till eftermiddagskaffet så kan man lika gärna skippa allt vad rörelse heter resten av dagen och käka pizza till middag med chips till efterrätt, kan man inte göra den där grejen bäst i världen så är det lika bra att aldrig börja, ska man städa hemmet så väntar man hellre tre veckor för länge tills man har tid att städa hela lägenheten på en gång istället för att börja med t.ex. badrummet, damma av bänkar och fönsterbrädor till helgen, dammsuga ett par rum veckan efter det osv. "Men då blir man ju aldrig klar!", säger den typiske (t.ex. jag). Men vad är det vi har så bråttom att bli klara till då? Tv:n? Att få visa upp ett nypolerat diskställ för middagsgästerna? Vi jagar ständigt det där med att bli klar men vad skulle hända om vi lät disken ta den tid den tar, städade lite i taget när vi kände för det, hade en dammråtta smygandes bakom en av middagsgästerna en lördagkväll, påbörjade ett projekt även om det skulle ta tid och vi inte ens var särskilt begåvade inom just det projektet handlade om men vi hade ROLIGT.

I min värld innehåller ett rikt liv möjligheter att städa vardagsrummet, sen ta städpaus ett tag (en vecka typ), slänga i sig ett halvt kilo jordgubbar till lunch för att det är det enda man är sugen på just nu och sen cykla iväg och möta en vän som råkar vara i närheten och hänga med denne in på coop eftersom man kan umgås och handla samtidigt. Eller är det alltid trevligast att umgås sittandes? Alla dessa "göra bort"-grejer kan verkligen ligga som ett enormt block ivägen för allt vad trevligare aktiviteter heter.

Det spontana, att vi kan göra saker när andra är med istället för att ständigt sträva efter att ha allt bortgjort, skulle inte det vara något i livsstilsförbättringsväg? Nu är nu, aldrig sen.