niskalainen

niskalainen: förlängt adj. (urspr. niska) som beskriver en person; t.ex. hon är niska; dvs. snygg, rolig, smart, begåvad, trevlig, intressant, het, underbar. Jag är musiklärare, sångpedagog, mamma och en rätt härlig person helt enkelt!

Några bilder från jullovet

Jullovet började såklart med att Ann-Sofie, Emelie och jag träffades för den numera traditionella glögg/jul/äta/mysa-kvällen som startade i Piteå förra året och i år höll rum hos Ann-Sofie i Rotebro. Ann-Sofie öppnar examensskumpan på övre bilden och Emelie håller sig vaken på den undre med en kopp kaffe inkl. whiskey.


Jag fick julklapp från Ella, hon hade ett tema. "Det finns vissa muskler du inte tränar..."


Här vilar den sköna Ella, i mammas och pappas nya soffa...


...och det är inte det enda nya. Möbleringen, golvet och fönstrena är nya. Dessutom är fönstrena täckta av grön presenning eftersom plåten tog slut så utsidan är inte klar.



Jag fick även en kväll med Anna och Hedda, fina vänner!


Det blev julafton och Tomten kom...


... och enligt Gabriel lät Tomten precis som Jeppes pappa.


Hemkommen efter promenaden på julaftonsnatten som blev en mil lång med P4 i lurarna. Många härliga människor som ringer in och pratar vid den tiden.


På annandagen såg det ut såhär i Åkersberga. Då flög jag till Umeå och möttes av det här:




Jag och William kom upp lite sent på dagarna men hann  precis se solnedgången.


Promenad i Gullmark.


Min blivande make.


Så vackert.


Varför Norrland? Därför.






Järvan från sin bästa sida.


Jag och William på nyårsafton som firades i bygdegården i Norum.


William och jag.


Sen kom vi upp till Piteå och william som äger två cykelsadelrumpvärmare men ingen cykel var sjukt kreativ.


Fästmannen i ungkarlssoffan. Grön skinnimitation med tillhörande fåtölj, lite kitchigt sådär.


De där sammetsögonen alltså...


Det blev en promenad med Amanda i pite också, dagen till ära hade hon en bedövad vänsterkind pga visdomstandsoperation.


Vi vågade oss till och med ut på isen med solen i ryggen och månen rakt framför oss.


Näst sista dagen blev det fika med finaste musikhögskoleklassskompisarna på gamla Roasters (Nodo).




Det var en väldigt häftig solnedgång den dagen som inte riktigt tog sig med mobilkameran. Men hä funk som ändå. Dagen efter åkte jag till Åkersberga igen.


Från de två sista dygnen i Berga har jag inga bilder men den här är från igår morse utanför terminal 5 på arlanda när mamma och pappa droppar av mig och väskan för årets återresa till Boston.

Hörredu Linda. Det där är ingen skinnimitation...;)

Hörrö du William, vilket djur är det från då? En algtäckt flodhäst eller? ;)

Jag säger bara ja

ja

ja

JA



åh va skönt att äntligen få det ur sig

Nu är det sagt

:-)

Hahaha, känns det bra nu Mamalou? :)

Fint att ses hörru, och du lyckades ju ta ett fantastiskt foto där det knappt syns att kinden är uppsvullen och ansiktet är helt snett av stygnen.. :-)



Puss