Here we go again

Så är man än en gång dumpad till förmån för en jazzbar. Är det konstigt om det inte är min favoritgenre eller? Eller, musiken gillar jag mer och mer men men människorna?? Folk verkar ju inte kunna bete sig som folk när de är jazzbitna. Kan man inte använda 6/9-ackord och fortfarande behålla sitt vett eller intar de exakt samma hjärnceller så det bara finns plats för det ena eller det andra?

Nej nej, jag är inte bitter. Dessutom har min fästman glömt bort mig (fast det är jag säker på att han inte har men jag spär på bitterheten lite).

Inget är roligt.

Därför ska jag krypa ihop under ett tygstycke och läsa Breaking Dawn. Hoppas det blir riktigt sorgligt snart så man får gråta lite.


Kommentarer

Hej! Skriv gärna något här:

Jag heter:
Kom ihåg mig!

Min e-postadress är: (kommer inte visas på bloggen)

URL/Bloggadress:

Det här är min hälsning:

Trackback
RSS 2.0